Australien del 2. On the road again!
Vi fortsatte vår tripp och nästa väl nämndvärda stopp är Millaa Millaa fallen. Ett sagolikt vattenfall en bit in i landet. Detta är sånt man bara ser på film och här blev det ett dopp i det iskalla vattnet och en hel del schysta bilder! (see for yourselves) :) Kan rekomenderas till alla!(Tack till Rönnerhag för det tipset!) Pärlan två tog oss ner för kusten och vi.kom till små platser som Balgal Beach och Burgara. Där fick vi verkligen smaka på den underbara Australiensiska mentaliteten. I Balgal satt ett gäng glada pensionärer som en välkomstkommitee och vinkade oss välkomna till campingen, överlyckliga att någon hittar till deras lilla håla. Och i Burgara åt vi frukost på en parkering vid strandpromenaden, och där sa man "good morning mate" till varenda person som gick eller joggade förbi. Vi kan vänja oss vidatt vara allas mate, mer sånt till Sverige!
Sånna här söta fanns det i omklädningsrummen vid MillaaMillaa, tur det var i herrarnas...
Vi har även stannat i större städer som Townsville och Brisbane. I den sistnämnda var turen inte med oss. För det första så kör vi runt i storstaden i flera timmar, desperata efter parkering till pärlan 2. Alla flashiga parkeringshus var tyvärr för låga och gatorna proppfulla med bilar. Ni förstår lyckan när vi äntligen ser en bil köra iväg och lämnar oss en lagom lucka. Koffe fickparkerar som aldrig förr och vi betalar parkeringsbiljett och börjar glatt vår vandring i stan. Till historien hör att vi kvällen innan också varit en sväng i stan och hittat en parkering där det stod en grön skylt med siffran 7 på. Den gången frågade vi oss fram och fick reda på att skylten betydde att efter kl 7 kunde man stå gratis hur länge man ville. Dagen efter när vi äntligen hade hittat den där parkeringen läste vi den gröna skylten med en 4 på. Vi slog våra kloka huvuden ihop och tänkte att vi såklart kan stå gratis huuur
länge vi ville efter kl 4. Gud så bra tänkte vi, ingen stress! Vi hade en supermysig dag i storstaden där vi fick se dom tre vise männen på kameler(dom gör verkligen allt för att skapa julkänsla i den 30gradiga värmen) och gå på matmarknad. Här hade dom bland annat provsmakning på världens godaste brownies och mannen som sålde dom sa konstant: "Before you go, try this too". Vi sken upp och Koffe säger, "Nej vi ska inte gå nånstanns!" Hur som helst, dagen hade varit super och vi börjar gå tillbaka mot bilen för att åka vidare. Vi kommer fram till gatan där Koffe är övertygad om att vi parkerade, saken var bara att där fanns det inga bilar. "Klart det inte var här, det måste varit nästa gata"säger Sanne logiskt. Koffe står på sig och säger, "Nu börjar jag få ont i magen". Vi tittar oss omkring, visst var det den gatan vi hade parkerat på, men vart är alla bilar??! "Okej, jättekul" utbrister Sanne, "vart är dolda kameran?" Vi springer runt som förvirrade höns och föröker hitta en förklaring på det här bilförsvinnande mysteriet. Vi läser skyltarna om och om igen och upptäcker en liten röd skylt där det står "4-6 Buszone" och sen en till där det så fint står, "parked cars will be thowed away". Det går upp för oss att vår lilla Pärla har blivit bortbogserad!!!Vid det laget börjar Sanne också få lite magknip. Efter 4 var det visst inte fri parkering utan buss zon! Skyndaskynda iväg till polisstationen där vi fick en adress som ledde oss till ett garage där bilen stod och 2500kr fattigare var vi "on the road again"!
Blev även ett besök på Rockhamptons Zoo
Ett annat stopp var Bundaberg där dom hade Romdestilleri med provsmakning, Sanne tog på sig körningen.
Några mil senare kom vi till ett av våra favoritställen Byron Bay! En otroligt mysig litet hippie och surfarställe som bjöd på härliga promenader runt en jättefin fyr och ut till Australiens östligaste punkt. Här fick vi på riktigt testa på sletet backpackerliv, när vi bjöds på barbeque igräset ihop med andra resande, hippies, norrmän och annat härligt livsnjutar folk. Detta var en ny upplevelse för oss, där satt man ihop med människor som tar dagen som den kommer och verkligen allt och alla välkomna. Detta var en riktigt charmig stad som bjöd på livemusik i varje hörn(bla av några spanska killar som var så bra att vi var tvungna att köpa skivan) och där vi fick se delfiner simma ihop med surfarna. Byron är ett ställe man helt klart vill tillbaka till!
Vi hade ju förstått att surfning var grejen man sysslar med om man håller till på Australiens sydöst kust och på något sätt så lyckas våran nyfikenhet(eller dumdristighet!?) att lura in oss på, ja just precis- en surflektion i inget mindre än "Coffs Harbour"!. Till en början gör vi båda helt okej från oss, det vill säga så länge man skulle ligga på magen på den där brädan. Det svåra kom sen när man skulle hiva sig upp på fötterna. Här säger instruktören, "detta är egentligen skitsvårt för tjejer (med tanke på att man måste ha styrka i överkroppen)och speciellt idag, ni skulle varit här igår" då han syftade på vädret. Vid det här laget var vågorna höga som skyskrapor(kändes det som iallafall) och för någon under 1,90 så var detta ingen barnlek! För Koffe var detta en grymt kul upplevelse som bemästrade både brädan och vågorna galant. Mindre grasiöst var Sanne som hade enorma problem med att överhuvudtaget komma ut en bit i vattnet utan att bli bortspolad av dom stora vågorna. Men det gäller ju att se det positivt, vi fick oss ett rejält träningspass och det var riktigt kul att få testat på.
I Coffs Harbour gjorde dom reklam för ridning i Vallery trails och efter drygt två år av tjat lyckades Sanne äntligen få sin vilja igenom och vi fick oss en superhärlig ridtur genom den Australiensiska regnskogen. Vi var skitsnygga i våra vita plasthinkar till hjälmar och konstigt nog fick Koffe inte den största hästen men förmodligen den lataste med passande namn, Real Deal. Sanne fick hans griniga brorsa "Buddy" som mest var ute efter att bita alla, mindre passande namn på den alltså. Riktigt mysigt var det iallafall och det blev till och med fartfyllt. På nått sätt lyckas Koffe få fart på den där lata hästen och tjoar; "Saaaannnneeee, kolla på miiiig jag galoooooppeeeerar!!!" Stackars häst var ju helt genomsvett när vi var tillbaka, inte varje dag man springer runt med 100kg Swedish polarbear på ryggen. För Sanne var detta dock ett av dom bästa minnena från Auss:)
En sliten Real Deal!
Tillslut närmar vi oss Sydney och slutet på campinglivet. Efter en storstädning av bilen på 5(!!!) timmar sken pärlan som aldrig förr och det blev dags att ta farväl av vår ädla springare. I Sidney bodde vi återigen på hostel och delade rum med vad vi först trodde var två tejer. Sannes förtsa uttryck när vi öppnade dörren:"Wow, här bor det brudar!" Vi möts av fem par skor utslängda på golvet, kläder, smink, smycken ja you name it. Inte för att vi är dom mest ordningsamma människorna på den här jorden(långt ifrån!) men detta var extremt. Det bör ju tilläggas att rummet kanske max var 16kvm så det fanns inte mycket yta här inte. Sen visar det sig att det visst bara var en tjej(vilket gjorde det ännu mer obegripligt) och den andre rumskompisen var britten Craig. Riktigt skön kille som låg på rummet mestadels av tiden och såg på film. En dag när vi kom in på rummet efter en dag på stan hör vi ljudet av Family Guy från badrummet samtidigt som man hör att Craig badar, och därmed blev han Koffes idol. Hursomhelst så var Sydney en helt otrolig stad och det är ju helt underbart att människor kan vara så galet trevliga även i en såpass stor stad. Vi fick oss många mysiga promenader längs hamnen, med utsikt över operan och Harbour Bridge och vi hade några riktigt härliga dagar. Sydney var en stad vi verkligen fastnade för!
En sista gång ska vi nämna hur trevliga Australiensarna är; När vi sen var på flyfplatsen för att åka vidare mot Thailand började tillochmed vakten(han som kollar igenom väskorna vid säkerhetskontrollen) att prata och berättade om hur fint Thailand är och rekomenderade oss vart vi borde åka. Är det nått man kommer sakna med Australien så är det just folket!
Älskade landet, älskade folket mer!
/S&K
Sånna här söta fanns det i omklädningsrummen vid MillaaMillaa, tur det var i herrarnas...
Vi har även stannat i större städer som Townsville och Brisbane. I den sistnämnda var turen inte med oss. För det första så kör vi runt i storstaden i flera timmar, desperata efter parkering till pärlan 2. Alla flashiga parkeringshus var tyvärr för låga och gatorna proppfulla med bilar. Ni förstår lyckan när vi äntligen ser en bil köra iväg och lämnar oss en lagom lucka. Koffe fickparkerar som aldrig förr och vi betalar parkeringsbiljett och börjar glatt vår vandring i stan. Till historien hör att vi kvällen innan också varit en sväng i stan och hittat en parkering där det stod en grön skylt med siffran 7 på. Den gången frågade vi oss fram och fick reda på att skylten betydde att efter kl 7 kunde man stå gratis hur länge man ville. Dagen efter när vi äntligen hade hittat den där parkeringen läste vi den gröna skylten med en 4 på. Vi slog våra kloka huvuden ihop och tänkte att vi såklart kan stå gratis huuur
länge vi ville efter kl 4. Gud så bra tänkte vi, ingen stress! Vi hade en supermysig dag i storstaden där vi fick se dom tre vise männen på kameler(dom gör verkligen allt för att skapa julkänsla i den 30gradiga värmen) och gå på matmarknad. Här hade dom bland annat provsmakning på världens godaste brownies och mannen som sålde dom sa konstant: "Before you go, try this too". Vi sken upp och Koffe säger, "Nej vi ska inte gå nånstanns!" Hur som helst, dagen hade varit super och vi börjar gå tillbaka mot bilen för att åka vidare. Vi kommer fram till gatan där Koffe är övertygad om att vi parkerade, saken var bara att där fanns det inga bilar. "Klart det inte var här, det måste varit nästa gata"säger Sanne logiskt. Koffe står på sig och säger, "Nu börjar jag få ont i magen". Vi tittar oss omkring, visst var det den gatan vi hade parkerat på, men vart är alla bilar??! "Okej, jättekul" utbrister Sanne, "vart är dolda kameran?" Vi springer runt som förvirrade höns och föröker hitta en förklaring på det här bilförsvinnande mysteriet. Vi läser skyltarna om och om igen och upptäcker en liten röd skylt där det står "4-6 Buszone" och sen en till där det så fint står, "parked cars will be thowed away". Det går upp för oss att vår lilla Pärla har blivit bortbogserad!!!Vid det laget börjar Sanne också få lite magknip. Efter 4 var det visst inte fri parkering utan buss zon! Skyndaskynda iväg till polisstationen där vi fick en adress som ledde oss till ett garage där bilen stod och 2500kr fattigare var vi "on the road again"!
Blev även ett besök på Rockhamptons Zoo
Ett annat stopp var Bundaberg där dom hade Romdestilleri med provsmakning, Sanne tog på sig körningen.
Några mil senare kom vi till ett av våra favoritställen Byron Bay! En otroligt mysig litet hippie och surfarställe som bjöd på härliga promenader runt en jättefin fyr och ut till Australiens östligaste punkt. Här fick vi på riktigt testa på sletet backpackerliv, när vi bjöds på barbeque igräset ihop med andra resande, hippies, norrmän och annat härligt livsnjutar folk. Detta var en ny upplevelse för oss, där satt man ihop med människor som tar dagen som den kommer och verkligen allt och alla välkomna. Detta var en riktigt charmig stad som bjöd på livemusik i varje hörn(bla av några spanska killar som var så bra att vi var tvungna att köpa skivan) och där vi fick se delfiner simma ihop med surfarna. Byron är ett ställe man helt klart vill tillbaka till!
Vi hade ju förstått att surfning var grejen man sysslar med om man håller till på Australiens sydöst kust och på något sätt så lyckas våran nyfikenhet(eller dumdristighet!?) att lura in oss på, ja just precis- en surflektion i inget mindre än "Coffs Harbour"!. Till en början gör vi båda helt okej från oss, det vill säga så länge man skulle ligga på magen på den där brädan. Det svåra kom sen när man skulle hiva sig upp på fötterna. Här säger instruktören, "detta är egentligen skitsvårt för tjejer (med tanke på att man måste ha styrka i överkroppen)och speciellt idag, ni skulle varit här igår" då han syftade på vädret. Vid det här laget var vågorna höga som skyskrapor(kändes det som iallafall) och för någon under 1,90 så var detta ingen barnlek! För Koffe var detta en grymt kul upplevelse som bemästrade både brädan och vågorna galant. Mindre grasiöst var Sanne som hade enorma problem med att överhuvudtaget komma ut en bit i vattnet utan att bli bortspolad av dom stora vågorna. Men det gäller ju att se det positivt, vi fick oss ett rejält träningspass och det var riktigt kul att få testat på.
I Coffs Harbour gjorde dom reklam för ridning i Vallery trails och efter drygt två år av tjat lyckades Sanne äntligen få sin vilja igenom och vi fick oss en superhärlig ridtur genom den Australiensiska regnskogen. Vi var skitsnygga i våra vita plasthinkar till hjälmar och konstigt nog fick Koffe inte den största hästen men förmodligen den lataste med passande namn, Real Deal. Sanne fick hans griniga brorsa "Buddy" som mest var ute efter att bita alla, mindre passande namn på den alltså. Riktigt mysigt var det iallafall och det blev till och med fartfyllt. På nått sätt lyckas Koffe få fart på den där lata hästen och tjoar; "Saaaannnneeee, kolla på miiiig jag galoooooppeeeerar!!!" Stackars häst var ju helt genomsvett när vi var tillbaka, inte varje dag man springer runt med 100kg Swedish polarbear på ryggen. För Sanne var detta dock ett av dom bästa minnena från Auss:)
En sliten Real Deal!
Tillslut närmar vi oss Sydney och slutet på campinglivet. Efter en storstädning av bilen på 5(!!!) timmar sken pärlan som aldrig förr och det blev dags att ta farväl av vår ädla springare. I Sidney bodde vi återigen på hostel och delade rum med vad vi först trodde var två tejer. Sannes förtsa uttryck när vi öppnade dörren:"Wow, här bor det brudar!" Vi möts av fem par skor utslängda på golvet, kläder, smink, smycken ja you name it. Inte för att vi är dom mest ordningsamma människorna på den här jorden(långt ifrån!) men detta var extremt. Det bör ju tilläggas att rummet kanske max var 16kvm så det fanns inte mycket yta här inte. Sen visar det sig att det visst bara var en tjej(vilket gjorde det ännu mer obegripligt) och den andre rumskompisen var britten Craig. Riktigt skön kille som låg på rummet mestadels av tiden och såg på film. En dag när vi kom in på rummet efter en dag på stan hör vi ljudet av Family Guy från badrummet samtidigt som man hör att Craig badar, och därmed blev han Koffes idol. Hursomhelst så var Sydney en helt otrolig stad och det är ju helt underbart att människor kan vara så galet trevliga även i en såpass stor stad. Vi fick oss många mysiga promenader längs hamnen, med utsikt över operan och Harbour Bridge och vi hade några riktigt härliga dagar. Sydney var en stad vi verkligen fastnade för!
En sista gång ska vi nämna hur trevliga Australiensarna är; När vi sen var på flyfplatsen för att åka vidare mot Thailand började tillochmed vakten(han som kollar igenom väskorna vid säkerhetskontrollen) att prata och berättade om hur fint Thailand är och rekomenderade oss vart vi borde åka. Är det nått man kommer sakna med Australien så är det just folket!
Älskade landet, älskade folket mer!
/S&K
Australien del 1. Himmel och Hav(och allt därimellan!)
Nu har vi även fått tummen ur handen och nu så här kvällen innan hemresa kommer äntligen en uppdatering från vår resa i Australien.
Vår resa genom Australien har lidit mot sitt slut och vi kan ju säga att nerverna har fått sig en rejäl omgång på våra dumdristiga äventyr. Planen var att ta sig från norr till söder längs östkusten och efter två nätter i norra Cairns(som btw bjöd på en supermysig strandpromenad- perfekt för en löprunda:D) var det dags för vår "Live aboard" -dykresa ut till stora barriärrevet. Vi möts av ett gött gäng flummiga dykinstruktörer och en kock som gjorde världens godaste chokladkaka! Och vilken upplevelse det var, kära nån nått så fint! För er stressade själar där hemma är detta verkligen nått som rekomenderas, det måste vara den bästa terapin någonsin. Nått man däremot inte ska testa på om man är rädd om nerverna är att dyka på natten. Här byts lugn och harmonisk
hakunamatata simning ihop med sköldpaddorna i det ljusturkosa vattnet ut mot en panikartad dödsångestattack i det kolsvarta djupet omringad av hajar!
Vi som kom med inställningen att hajar bara finns på Australiens västkust. Pfffft - man kanske borde läsa på lite innan man hittar på sånt här strunt istället för att bara lyssna på vad folk säger! På första mötet säger instruktören; Och håll nu utkik, har ni tur ser ni hajar, sköldpaddor och rockor. Vänta nu lite här, vi tittade förvirrat på varandra, sa han hajar?! Spola tillbaka en stund, hur hamnade hajar och tur i samma mening? Sagt och gjort visst fick vi se hajar, små som tur var men ändå. På dagen kändes dom mindre farliga då låg dom mest och sov eller slösimmade omkring. Det värsta var som sagt på natten då man riktigt såg blodtörsten i ögonen som lös när man bländade dom med ficklampan. Och när mörkret la sig kom även dom större bestarna fram- nu snackar vi 2-2,5 meter långa grey reefsharks som cirklade runt oss. Herre gode gud, vid det här laget förstår ni hur hög pulsen var. Instruktörerna sa att dom var vegetarianer och det kan man ju tro på så mycket man vill, för med lite efterforskning på internet så visar det sig att dom här oskyldiga "vegitarianerna" visst har tagit sig en liten mumsbit på lite människokött trots allt. Inte för att det var mer än ett par dokumenterade fall men ändå, ni kan ju tänka er att man flög upp ur vattnet fortare än kvickt när det var över iallafall. Detta var en upplevelse som är coolt att ha gjort men som aldrig kommer bli gjord igen,punkt. (Som ni nu säkert förstår är det den kvinnliga halvan av oss som skriver den här delen av inlägget, den andra hälften hade som vanligt sitt lugn i välbehåll och var mest stolt och glad när vi kom upp till skillnad från en annan som var nära bristningsgränsen!)
Men för att återgå till den där harmoniska delen av dykningen så var ju faktiskt majoriteten av dyken vi gjorde helt fantastiska! Här kom vi ännu närmre sköldpaddorna som bara slänger ett öga på en när man simmar brevid och verkar inte alls bry sig(eller så undrade dom väll vad det var för idiot som följer efter). Och revet är verkligen som en målning, det är så fint så man vet inte vart man ska ta vägen! Kolla bara bilderna:
Vi hittade Nemo!
Efter några dagar på sjön med ett gött gäng var det då dags att hämta vår campervan! Denna skulle bli vårt hem i de närmsta 4 veckorna i vår färd längs med östkusten från Cairns
till Sydney. Det fanns kyl, vattentank och gasspis. Och eftersom Australien har så mycket natur och öppna områden blev ju då campingar och annat trams överflödigt. Men vi kom inte långt med "Pärlan" ,som vi döpte vanen till, innan vi upptäcker att 5:e växeln ständigt hoppar ut. Men vi krigade på i ett par timmar och kom fram till vårt första och mest misslyckade stopp. När vi rullar in i den lilla byn Daintree, som skulle ha krokodilsafari och andra coola grejor, känns det som om vi kommer till en spökstad. Klockan är 18:00, det är kolsvart, och alla människor har gått och gömt sig. Vi ställer oss på centrumsparkeringen och det är inte en människa i sikte. Till slut kommer det fram en person. Det visade sig vara den närliggande campingens manager och han var den
årets största idiot. Några fina citat från denna härliga karl: "Att sova på parkeringen är olagligt, gör ni det blir det böter, och gör ni det igen blir ni utvisade ur landet", vi säger att vi inte tänkt sova på parkeringen, "Säkert, vi stänger om 10 minuter och jag har inte personal för att sitta och titta om ni kör härifrån eller inte.". Eftersom det var vår första natt och vi var lite osäkra på var man kunde sova efter hans hot så kände vi oss lite tvingade att bara sova där tills dagen efter. När vi betalat de sura pengarna till managern säger han "Det är en otrolig tjänst jag gör som ger er service såhär sent, klockan är ju 20:30, det här är ju löjligt!" säger han. "Jag vill bara fortsätta min kväll nu så kan ni kan få info av mig imorgon". Det första vi gjorde dagen därpå var att maxa därifrån!
Pärlan 1!
Vi har små storys om nästan varje ställe vi var på under resan längs med kusten och kan ju tyvärr inte berätta om alla! Men vi kan säga såhär, alla andra Australiensare har varit otroligt trevliga, hjälpsamma och sociala! Vi har dessutom haft otroligt mycket bättre sovplatser. Redan morgonen därpå vaknade vi upp på en fin strand med vackra fridlysta stenar :) (Se bild) Efter att ha bytt ut Pärlan mot en med fungerande växellåda fortsatte färden, nu med La Perla Dos!
Vi åker vidare mot vårt nervpirrande stopp i Mission Beach! Här skall fallskärmshoppningen ske! SÅ NICE! När vi kommer på morgonen välkomnas vi av receptionisten som ger oss ett formulär att fylla i. Här stod lite standardfrågor om personuppgifter, adress och hälsa. Den senare delen blev lite mer intressant då det står: " Att hoppa fallskärm är en livsfarlig aktivitet och människor har och kan dö!", det skrev vi glatt under på! :) Vi fick sedan en säkerhetsgenomgång av en gubbe på ca 75 bast! Han var riktigt stabil och berättade mer om hur vi skulle posa för att få rätt bilder än hur vi skulle undvika skador.
I bussfärden påväg mot flygplatsen börjar nerverna sätta igång och Sanne frågar Kristoffer konstant, "är du nervös nu då?". Kristoffer skakar på huvudet och började bli det först när vi kom till vårt lilla mesiga propellerplan med en genomskinlig plastskiva som dörr, nu händer det! Tänk er nu att ni ska flyga någonstans.
Ni har precis lyft och i det läget när bilarna precis börjar se ut som små små prickar. Där, ungefär så högt, skulle vi kasta oss handlöst ut. (3500 meter). Sanne satt längst fram och frågar nervöst, vi är väll inte först?! Nejdå säger instruktören lugnt, i ett desperat försök till att lugna ner nerverna som numera började visa sig i både tåriga ögon och darriga händer. För visst visar det sig att det är den mest uppenbart skrajaste bruden som ska slänga sig ut först. Dom drar upp den där plastskivan till dörr och nånstanns här blev nog alla andra döva av ett skrik så gällt att kristall skulle spricka. Benen hänger utanför planet, one, two, three! Och här kommer dödsångestattack nummer två på resan. Man voltar i luften med fötterna åt alla håll, kinderna fladdrar som på en
springande bulldog, skriker som en stucken gris och tror på riktigt att någonting är fel. Varför utsätter man sig för sånt här är ju frågan? JO för känslan man fick när fallskärmen väcklas ut och du inser att du överlevde! Kära nån vilken kick, här svävar man uppe bland molnen och ser marken långt därnere. För den känslan skulle vi göra det tusen gånger om! Här kommer några gobitar från denna hatälskade upplevelsen:
Laddar upp med en redig frulle, man vet ju aldrig kan vara den sista!
En taggad Koffe och mindre taggad Sanne...
Här nånstanns fick nog den stackars grabben allvarliga hörselskador...
Tummen upp för överlevnad!
/S&K
Vår resa genom Australien har lidit mot sitt slut och vi kan ju säga att nerverna har fått sig en rejäl omgång på våra dumdristiga äventyr. Planen var att ta sig från norr till söder längs östkusten och efter två nätter i norra Cairns(som btw bjöd på en supermysig strandpromenad- perfekt för en löprunda:D) var det dags för vår "Live aboard" -dykresa ut till stora barriärrevet. Vi möts av ett gött gäng flummiga dykinstruktörer och en kock som gjorde världens godaste chokladkaka! Och vilken upplevelse det var, kära nån nått så fint! För er stressade själar där hemma är detta verkligen nått som rekomenderas, det måste vara den bästa terapin någonsin. Nått man däremot inte ska testa på om man är rädd om nerverna är att dyka på natten. Här byts lugn och harmonisk
hakunamatata simning ihop med sköldpaddorna i det ljusturkosa vattnet ut mot en panikartad dödsångestattack i det kolsvarta djupet omringad av hajar!
Vi som kom med inställningen att hajar bara finns på Australiens västkust. Pfffft - man kanske borde läsa på lite innan man hittar på sånt här strunt istället för att bara lyssna på vad folk säger! På första mötet säger instruktören; Och håll nu utkik, har ni tur ser ni hajar, sköldpaddor och rockor. Vänta nu lite här, vi tittade förvirrat på varandra, sa han hajar?! Spola tillbaka en stund, hur hamnade hajar och tur i samma mening? Sagt och gjort visst fick vi se hajar, små som tur var men ändå. På dagen kändes dom mindre farliga då låg dom mest och sov eller slösimmade omkring. Det värsta var som sagt på natten då man riktigt såg blodtörsten i ögonen som lös när man bländade dom med ficklampan. Och när mörkret la sig kom även dom större bestarna fram- nu snackar vi 2-2,5 meter långa grey reefsharks som cirklade runt oss. Herre gode gud, vid det här laget förstår ni hur hög pulsen var. Instruktörerna sa att dom var vegetarianer och det kan man ju tro på så mycket man vill, för med lite efterforskning på internet så visar det sig att dom här oskyldiga "vegitarianerna" visst har tagit sig en liten mumsbit på lite människokött trots allt. Inte för att det var mer än ett par dokumenterade fall men ändå, ni kan ju tänka er att man flög upp ur vattnet fortare än kvickt när det var över iallafall. Detta var en upplevelse som är coolt att ha gjort men som aldrig kommer bli gjord igen,punkt. (Som ni nu säkert förstår är det den kvinnliga halvan av oss som skriver den här delen av inlägget, den andra hälften hade som vanligt sitt lugn i välbehåll och var mest stolt och glad när vi kom upp till skillnad från en annan som var nära bristningsgränsen!)
Men för att återgå till den där harmoniska delen av dykningen så var ju faktiskt majoriteten av dyken vi gjorde helt fantastiska! Här kom vi ännu närmre sköldpaddorna som bara slänger ett öga på en när man simmar brevid och verkar inte alls bry sig(eller så undrade dom väll vad det var för idiot som följer efter). Och revet är verkligen som en målning, det är så fint så man vet inte vart man ska ta vägen! Kolla bara bilderna:
Vi hittade Nemo!
Efter några dagar på sjön med ett gött gäng var det då dags att hämta vår campervan! Denna skulle bli vårt hem i de närmsta 4 veckorna i vår färd längs med östkusten från Cairns
till Sydney. Det fanns kyl, vattentank och gasspis. Och eftersom Australien har så mycket natur och öppna områden blev ju då campingar och annat trams överflödigt. Men vi kom inte långt med "Pärlan" ,som vi döpte vanen till, innan vi upptäcker att 5:e växeln ständigt hoppar ut. Men vi krigade på i ett par timmar och kom fram till vårt första och mest misslyckade stopp. När vi rullar in i den lilla byn Daintree, som skulle ha krokodilsafari och andra coola grejor, känns det som om vi kommer till en spökstad. Klockan är 18:00, det är kolsvart, och alla människor har gått och gömt sig. Vi ställer oss på centrumsparkeringen och det är inte en människa i sikte. Till slut kommer det fram en person. Det visade sig vara den närliggande campingens manager och han var den
årets största idiot. Några fina citat från denna härliga karl: "Att sova på parkeringen är olagligt, gör ni det blir det böter, och gör ni det igen blir ni utvisade ur landet", vi säger att vi inte tänkt sova på parkeringen, "Säkert, vi stänger om 10 minuter och jag har inte personal för att sitta och titta om ni kör härifrån eller inte.". Eftersom det var vår första natt och vi var lite osäkra på var man kunde sova efter hans hot så kände vi oss lite tvingade att bara sova där tills dagen efter. När vi betalat de sura pengarna till managern säger han "Det är en otrolig tjänst jag gör som ger er service såhär sent, klockan är ju 20:30, det här är ju löjligt!" säger han. "Jag vill bara fortsätta min kväll nu så kan ni kan få info av mig imorgon". Det första vi gjorde dagen därpå var att maxa därifrån!
Pärlan 1!
Vi har små storys om nästan varje ställe vi var på under resan längs med kusten och kan ju tyvärr inte berätta om alla! Men vi kan säga såhär, alla andra Australiensare har varit otroligt trevliga, hjälpsamma och sociala! Vi har dessutom haft otroligt mycket bättre sovplatser. Redan morgonen därpå vaknade vi upp på en fin strand med vackra fridlysta stenar :) (Se bild) Efter att ha bytt ut Pärlan mot en med fungerande växellåda fortsatte färden, nu med La Perla Dos!
Vi åker vidare mot vårt nervpirrande stopp i Mission Beach! Här skall fallskärmshoppningen ske! SÅ NICE! När vi kommer på morgonen välkomnas vi av receptionisten som ger oss ett formulär att fylla i. Här stod lite standardfrågor om personuppgifter, adress och hälsa. Den senare delen blev lite mer intressant då det står: " Att hoppa fallskärm är en livsfarlig aktivitet och människor har och kan dö!", det skrev vi glatt under på! :) Vi fick sedan en säkerhetsgenomgång av en gubbe på ca 75 bast! Han var riktigt stabil och berättade mer om hur vi skulle posa för att få rätt bilder än hur vi skulle undvika skador.
I bussfärden påväg mot flygplatsen börjar nerverna sätta igång och Sanne frågar Kristoffer konstant, "är du nervös nu då?". Kristoffer skakar på huvudet och började bli det först när vi kom till vårt lilla mesiga propellerplan med en genomskinlig plastskiva som dörr, nu händer det! Tänk er nu att ni ska flyga någonstans.
Ni har precis lyft och i det läget när bilarna precis börjar se ut som små små prickar. Där, ungefär så högt, skulle vi kasta oss handlöst ut. (3500 meter). Sanne satt längst fram och frågar nervöst, vi är väll inte först?! Nejdå säger instruktören lugnt, i ett desperat försök till att lugna ner nerverna som numera började visa sig i både tåriga ögon och darriga händer. För visst visar det sig att det är den mest uppenbart skrajaste bruden som ska slänga sig ut först. Dom drar upp den där plastskivan till dörr och nånstanns här blev nog alla andra döva av ett skrik så gällt att kristall skulle spricka. Benen hänger utanför planet, one, two, three! Och här kommer dödsångestattack nummer två på resan. Man voltar i luften med fötterna åt alla håll, kinderna fladdrar som på en
springande bulldog, skriker som en stucken gris och tror på riktigt att någonting är fel. Varför utsätter man sig för sånt här är ju frågan? JO för känslan man fick när fallskärmen väcklas ut och du inser att du överlevde! Kära nån vilken kick, här svävar man uppe bland molnen och ser marken långt därnere. För den känslan skulle vi göra det tusen gånger om! Här kommer några gobitar från denna hatälskade upplevelsen:
Laddar upp med en redig frulle, man vet ju aldrig kan vara den sista!
En taggad Koffe och mindre taggad Sanne...
Här nånstanns fick nog den stackars grabben allvarliga hörselskador...
Tummen upp för överlevnad!
/S&K
