Tanzania - Volontärarbete
Efter en tid i Tanzania har vi nu samlat nog med intryck, och fått tillräckligt bra internetuppkoppling, för att kunna skriva vårt första blogginlägg härifrån. Det kommer att handla om våra två första veckor här, då vi volontärarbetade. Dagarna var tuffa, både fysiskt och psykiskt.
Från början var planen att vi skulle volontärarbeta på förskola på förmiddagarna och barnhem på eftermiddagarna. Men tyvärr märkte vi tidigt att planering inte var afrikanarnas starka sida. ”This is Africa” är en av flera ursäkter. `”Pole pole” ett annat för; ingen stress, ta det lugnt.
Istället spenderade vi vår första vecka på Kaloleni Nursery School. En mycket enkel skola för barn mellan 5-8 år som antingen är föräldralösa eller har föräldrar med låg inkomst. Vår uppgift är främst att assistera och avlasta läraren som är ensam med 60(!) barn åt gången, men även att hålla i egna lektioner och då främst matte och engelska. Inlärningstekniken skiljer sig otroligt mycket från vad man är van vid då nästan alla lektioner är uppbyggda på samma sätt; Läraren säger något som barnen sen härmar efter i kör ett antal gånger och sen skriver alla barnen av det som står på tavlan, exempelvis bokstäver, ord eller mattetal. Hur som helst är det otroligt inressant och givande att få vara med och påverka det lilla vi kan. Förresten så börjar vi fatta varför alla lärare i alla år tjatat om ljudvolymen och arbetsro, var vi verkligen så högljudda när vi var små?
När det är rast hinner vi knappt blinka innan det sitter 10 barn fastklistrade på varje arm, krigandes för att få mesta möjliga hudkontakt. I början höll vi på att dö men efterhand har vi vant oss och nu är de mest söta. Väl ute samlas vi på en liten cementplan där barnen visar sina skills i shake bootiebootiebootie( ja sången går så, och ja dom är bara max 8 år!) haha så det gäller ju och hänga med! Vi har lärt ut dom lite, enligt oss, mer passande( men kanske tråkigare?!) ”huvud, axlar knä och tå och” klappa händerna om du är riktigt glad”. Raketen samtidigt som vi räknar till tio var en annan snilleblixt som gjorde succé.
Den tyngsta dagen var förmodligen den när vi efter förfrågan hjälpte läraren att göra en film om skolan och området. Han ville ha filmen för att visa människor vilket stort behov av pengar de är i. han sa, ”ja kanske till och med skulle skicka den till regeringen”. Vi började filma i skolan och gick vidare till en enorm soptipp. Han berättade att människor går hit för att hitta mat och plast/glasskivor som de kan sälja. ”Det är väldigt vanligt att barnen går hit efter skolan”, fortsatte han. Stanken var fruktansvärd, och han nämnde även hälsorisken detta innebar.
Vi fortsatte vår promenad genom byn och hälsade på familjer och främst äldre kvinnor som tagit på sig en slags roll att ta hand om föräldralösa barn. Läraren berättade vilken situation de levde i och att dom ofta kommer till skolan för att försöka få hjälp ekonomiskt. Tyvärr finns det inga pengar att hjälpa till med. Det enda man kan göra är att de slipper betala skolavgiften.
Det mest gripande och psykiskt jobbiga mötet var när vi fick hälsa på hemma hos trillingarna som vi kallar dem. Det är tre små underbara systrar som är söta som dockor och flitiga i skolan. 5 år gamla bor de hos en äldre kvinna eftersom deras mamma dog en dag efter födseln. Med små halvtrasiga, rosa, matchande flipflops springer de runt och leker, vill kramas och hålla handen. Kvinnas ansikte var slitet och trött. Hennes ögon förmodligen drabbade av någon typ av starr men hennes leende stort och vänligt. Tagen av situationen fick vi fram ett ”Bless you” och hon svarade med att hon önskade oss allt gott i livet, med framtida giftermål och familj( där ser man). Till sist förklarade läraren(som översatte från swahili) att hon ville ge oss en gåva. Hon gick in i uthuset där man kunde se en ko, och kom ut med en livs levande tupp som hon band ihop benen på och räckte fram till oss.
Vi kollade på varandra och båda tänkte samma sak; ööööhhh, vad gör vi nu? Läraren tittade på oss och sa lite diskret på engelska ”Ni måste ta emot den annars blir hon väldigt ledsen”. Oh shit tänkte vi, för det första så var ingen av oss speciellt sugen på att döda och plocka fågeln, för det andra så känns det otroligt dumt när hon själv behöver den tusen gånger mycket mer än oss. Vi försökte på ett vänligt sätt säga att vi knappt vet hur man dödar den och att vi hellre vill att hon behåller den. Läraren tyckte det var konstigt när vi berättade att hemma i Sverige köper man kycklingen död och förpackad i plast klar att tillaga. Hur som helst så såg hon fortfarande glad ut och gav oss tre stora kramar var innan vi gick.
På fredagarna har vi försökt få till en liten mysstund där vi första gången delade ut två pennor och ett block var och andra gången en godispåse. Sista dagen fick vi en kram av alla barnen och trots att vi inte vart här så länge så var det jobbigt att åka därifrån. Jobbigt för att man känner sig otillräcklig och vill göra mer, men också för att vi kommer sakna de små vildarna.
Trots misären dessa människor lever i med trasiga hus, smutsiga kläder och knappt mat för dagen så finns hoppet kvar. Det kan man se, i deras ögon och på deras leende. Och även om vi inte kunnat förändra någons vardag eller livssituation så har vi fått vara delaktiga och dom har gett oss en viktig inblick och en insikt som vi alltid kommer bära med oss och försöka förmedla i tron om en bättre framtid.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
// Sanne och Kristoffer
En av de äldre damerna som vi besökte när vi gjorde filmen!
När vi hälsade på trillingarna var de väldigt glada att se oss! De sprang i full fart mot oss och hoppade upp i våra famnar.
När vi hälsade på trillingarna var de väldigt glada att se oss! De sprang i full fart mot oss och hoppade upp i våra famnar.
Kvinnan som tar hand om trillingarna, med den fina tuppen under armen!
Klassrummet under lektion!
Under första mattelektionen fick vi en chock och tog denna bilden. Barnen tar upp gamla rostiga kapsyler som räknehjälpmedel. Men alla har inte ens tillgång till det...
Vi var på ett barnhem två dagar. 22 barn mellan 7-19 år, inga vuxna bodde där utan de tog hand om varandra. Att spela fotboll med en stor "Mzungu" (utlänning) var populärt!
Efter fotboll blir man svettig.. Då vill inte alla kramas.. konstigt... (Kilimanjaro i bakgrunden)
Vår promendgväg till skolan kunde bjuda på riktigt schysta vyer!
Utedag på fredagar!
Här hälsar vi på en familj tillsammans med de två lärarna som är till vänster.
Soptippen som nämns ovan, allt fick inte plats på en bild..
Kristoffer utövar pedagogik på Jay..
De söta trillingarna!
Första fredagen fick alla var sitt block och två pennor av oss. Det uppskattades!
Aisha, en mycket duktig elev, visar stolt upp sina nya skolsaker.
Första fredagen med de äldre barnen!
Engelska lektion!
Jay; Han springer fram efter vi spelat fotboll på utedagen, klämmer Kristoffers hand och säger "Rafiki" som betyder vän...
Efter en dag på skolan såg våtservetten ut såhär efter ett svep längs med armen! Den kanadensiska ägaren till restaurangen vi satt på kom förbi och sa: "That's always a good one".
Ett gäng volontärer innan en kväll på afrikansk klubb!
Kristoffer och Anthony, riktigt skön snubbe som jobbade på volontärhuset. Han pratade om allt från sociologi till Karl Marx och Gud.
Ett tappert försök till en gruppbild!
Sista dagen bjöd vi på godispåse! Rektorn i mitten på bilden.
Australien del 2. On the road again!
Vi fortsatte vår tripp och nästa väl nämndvärda stopp är Millaa Millaa fallen. Ett sagolikt vattenfall en bit in i landet. Detta är sånt man bara ser på film och här blev det ett dopp i det iskalla vattnet och en hel del schysta bilder! (see for yourselves) :) Kan rekomenderas till alla!(Tack till Rönnerhag för det tipset!) Pärlan två tog oss ner för kusten och vi.kom till små platser som Balgal Beach och Burgara. Där fick vi verkligen smaka på den underbara Australiensiska mentaliteten. I Balgal satt ett gäng glada pensionärer som en välkomstkommitee och vinkade oss välkomna till campingen, överlyckliga att någon hittar till deras lilla håla. Och i Burgara åt vi frukost på en parkering vid strandpromenaden, och där sa man "good morning mate" till varenda person som gick eller joggade förbi. Vi kan vänja oss vidatt vara allas mate, mer sånt till Sverige!
Sånna här söta fanns det i omklädningsrummen vid MillaaMillaa, tur det var i herrarnas...
Vi har även stannat i större städer som Townsville och Brisbane. I den sistnämnda var turen inte med oss. För det första så kör vi runt i storstaden i flera timmar, desperata efter parkering till pärlan 2. Alla flashiga parkeringshus var tyvärr för låga och gatorna proppfulla med bilar. Ni förstår lyckan när vi äntligen ser en bil köra iväg och lämnar oss en lagom lucka. Koffe fickparkerar som aldrig förr och vi betalar parkeringsbiljett och börjar glatt vår vandring i stan. Till historien hör att vi kvällen innan också varit en sväng i stan och hittat en parkering där det stod en grön skylt med siffran 7 på. Den gången frågade vi oss fram och fick reda på att skylten betydde att efter kl 7 kunde man stå gratis hur länge man ville. Dagen efter när vi äntligen hade hittat den där parkeringen läste vi den gröna skylten med en 4 på. Vi slog våra kloka huvuden ihop och tänkte att vi såklart kan stå gratis huuur
länge vi ville efter kl 4. Gud så bra tänkte vi, ingen stress! Vi hade en supermysig dag i storstaden där vi fick se dom tre vise männen på kameler(dom gör verkligen allt för att skapa julkänsla i den 30gradiga värmen) och gå på matmarknad. Här hade dom bland annat provsmakning på världens godaste brownies och mannen som sålde dom sa konstant: "Before you go, try this too". Vi sken upp och Koffe säger, "Nej vi ska inte gå nånstanns!" Hur som helst, dagen hade varit super och vi börjar gå tillbaka mot bilen för att åka vidare. Vi kommer fram till gatan där Koffe är övertygad om att vi parkerade, saken var bara att där fanns det inga bilar. "Klart det inte var här, det måste varit nästa gata"säger Sanne logiskt. Koffe står på sig och säger, "Nu börjar jag få ont i magen". Vi tittar oss omkring, visst var det den gatan vi hade parkerat på, men vart är alla bilar??! "Okej, jättekul" utbrister Sanne, "vart är dolda kameran?" Vi springer runt som förvirrade höns och föröker hitta en förklaring på det här bilförsvinnande mysteriet. Vi läser skyltarna om och om igen och upptäcker en liten röd skylt där det står "4-6 Buszone" och sen en till där det så fint står, "parked cars will be thowed away". Det går upp för oss att vår lilla Pärla har blivit bortbogserad!!!Vid det laget börjar Sanne också få lite magknip. Efter 4 var det visst inte fri parkering utan buss zon! Skyndaskynda iväg till polisstationen där vi fick en adress som ledde oss till ett garage där bilen stod och 2500kr fattigare var vi "on the road again"!
Blev även ett besök på Rockhamptons Zoo
Ett annat stopp var Bundaberg där dom hade Romdestilleri med provsmakning, Sanne tog på sig körningen.
Några mil senare kom vi till ett av våra favoritställen Byron Bay! En otroligt mysig litet hippie och surfarställe som bjöd på härliga promenader runt en jättefin fyr och ut till Australiens östligaste punkt. Här fick vi på riktigt testa på sletet backpackerliv, när vi bjöds på barbeque igräset ihop med andra resande, hippies, norrmän och annat härligt livsnjutar folk. Detta var en ny upplevelse för oss, där satt man ihop med människor som tar dagen som den kommer och verkligen allt och alla välkomna. Detta var en riktigt charmig stad som bjöd på livemusik i varje hörn(bla av några spanska killar som var så bra att vi var tvungna att köpa skivan) och där vi fick se delfiner simma ihop med surfarna. Byron är ett ställe man helt klart vill tillbaka till!
Vi hade ju förstått att surfning var grejen man sysslar med om man håller till på Australiens sydöst kust och på något sätt så lyckas våran nyfikenhet(eller dumdristighet!?) att lura in oss på, ja just precis- en surflektion i inget mindre än "Coffs Harbour"!. Till en början gör vi båda helt okej från oss, det vill säga så länge man skulle ligga på magen på den där brädan. Det svåra kom sen när man skulle hiva sig upp på fötterna. Här säger instruktören, "detta är egentligen skitsvårt för tjejer (med tanke på att man måste ha styrka i överkroppen)och speciellt idag, ni skulle varit här igår" då han syftade på vädret. Vid det här laget var vågorna höga som skyskrapor(kändes det som iallafall) och för någon under 1,90 så var detta ingen barnlek! För Koffe var detta en grymt kul upplevelse som bemästrade både brädan och vågorna galant. Mindre grasiöst var Sanne som hade enorma problem med att överhuvudtaget komma ut en bit i vattnet utan att bli bortspolad av dom stora vågorna. Men det gäller ju att se det positivt, vi fick oss ett rejält träningspass och det var riktigt kul att få testat på.
I Coffs Harbour gjorde dom reklam för ridning i Vallery trails och efter drygt två år av tjat lyckades Sanne äntligen få sin vilja igenom och vi fick oss en superhärlig ridtur genom den Australiensiska regnskogen. Vi var skitsnygga i våra vita plasthinkar till hjälmar och konstigt nog fick Koffe inte den största hästen men förmodligen den lataste med passande namn, Real Deal. Sanne fick hans griniga brorsa "Buddy" som mest var ute efter att bita alla, mindre passande namn på den alltså. Riktigt mysigt var det iallafall och det blev till och med fartfyllt. På nått sätt lyckas Koffe få fart på den där lata hästen och tjoar; "Saaaannnneeee, kolla på miiiig jag galoooooppeeeerar!!!" Stackars häst var ju helt genomsvett när vi var tillbaka, inte varje dag man springer runt med 100kg Swedish polarbear på ryggen. För Sanne var detta dock ett av dom bästa minnena från Auss:)
En sliten Real Deal!
Tillslut närmar vi oss Sydney och slutet på campinglivet. Efter en storstädning av bilen på 5(!!!) timmar sken pärlan som aldrig förr och det blev dags att ta farväl av vår ädla springare. I Sidney bodde vi återigen på hostel och delade rum med vad vi först trodde var två tejer. Sannes förtsa uttryck när vi öppnade dörren:"Wow, här bor det brudar!" Vi möts av fem par skor utslängda på golvet, kläder, smink, smycken ja you name it. Inte för att vi är dom mest ordningsamma människorna på den här jorden(långt ifrån!) men detta var extremt. Det bör ju tilläggas att rummet kanske max var 16kvm så det fanns inte mycket yta här inte. Sen visar det sig att det visst bara var en tjej(vilket gjorde det ännu mer obegripligt) och den andre rumskompisen var britten Craig. Riktigt skön kille som låg på rummet mestadels av tiden och såg på film. En dag när vi kom in på rummet efter en dag på stan hör vi ljudet av Family Guy från badrummet samtidigt som man hör att Craig badar, och därmed blev han Koffes idol. Hursomhelst så var Sydney en helt otrolig stad och det är ju helt underbart att människor kan vara så galet trevliga även i en såpass stor stad. Vi fick oss många mysiga promenader längs hamnen, med utsikt över operan och Harbour Bridge och vi hade några riktigt härliga dagar. Sydney var en stad vi verkligen fastnade för!
En sista gång ska vi nämna hur trevliga Australiensarna är; När vi sen var på flyfplatsen för att åka vidare mot Thailand började tillochmed vakten(han som kollar igenom väskorna vid säkerhetskontrollen) att prata och berättade om hur fint Thailand är och rekomenderade oss vart vi borde åka. Är det nått man kommer sakna med Australien så är det just folket!
Älskade landet, älskade folket mer!
/S&K
Sånna här söta fanns det i omklädningsrummen vid MillaaMillaa, tur det var i herrarnas...
Vi har även stannat i större städer som Townsville och Brisbane. I den sistnämnda var turen inte med oss. För det första så kör vi runt i storstaden i flera timmar, desperata efter parkering till pärlan 2. Alla flashiga parkeringshus var tyvärr för låga och gatorna proppfulla med bilar. Ni förstår lyckan när vi äntligen ser en bil köra iväg och lämnar oss en lagom lucka. Koffe fickparkerar som aldrig förr och vi betalar parkeringsbiljett och börjar glatt vår vandring i stan. Till historien hör att vi kvällen innan också varit en sväng i stan och hittat en parkering där det stod en grön skylt med siffran 7 på. Den gången frågade vi oss fram och fick reda på att skylten betydde att efter kl 7 kunde man stå gratis hur länge man ville. Dagen efter när vi äntligen hade hittat den där parkeringen läste vi den gröna skylten med en 4 på. Vi slog våra kloka huvuden ihop och tänkte att vi såklart kan stå gratis huuur
länge vi ville efter kl 4. Gud så bra tänkte vi, ingen stress! Vi hade en supermysig dag i storstaden där vi fick se dom tre vise männen på kameler(dom gör verkligen allt för att skapa julkänsla i den 30gradiga värmen) och gå på matmarknad. Här hade dom bland annat provsmakning på världens godaste brownies och mannen som sålde dom sa konstant: "Before you go, try this too". Vi sken upp och Koffe säger, "Nej vi ska inte gå nånstanns!" Hur som helst, dagen hade varit super och vi börjar gå tillbaka mot bilen för att åka vidare. Vi kommer fram till gatan där Koffe är övertygad om att vi parkerade, saken var bara att där fanns det inga bilar. "Klart det inte var här, det måste varit nästa gata"säger Sanne logiskt. Koffe står på sig och säger, "Nu börjar jag få ont i magen". Vi tittar oss omkring, visst var det den gatan vi hade parkerat på, men vart är alla bilar??! "Okej, jättekul" utbrister Sanne, "vart är dolda kameran?" Vi springer runt som förvirrade höns och föröker hitta en förklaring på det här bilförsvinnande mysteriet. Vi läser skyltarna om och om igen och upptäcker en liten röd skylt där det står "4-6 Buszone" och sen en till där det så fint står, "parked cars will be thowed away". Det går upp för oss att vår lilla Pärla har blivit bortbogserad!!!Vid det laget börjar Sanne också få lite magknip. Efter 4 var det visst inte fri parkering utan buss zon! Skyndaskynda iväg till polisstationen där vi fick en adress som ledde oss till ett garage där bilen stod och 2500kr fattigare var vi "on the road again"!
Blev även ett besök på Rockhamptons Zoo
Ett annat stopp var Bundaberg där dom hade Romdestilleri med provsmakning, Sanne tog på sig körningen.
Några mil senare kom vi till ett av våra favoritställen Byron Bay! En otroligt mysig litet hippie och surfarställe som bjöd på härliga promenader runt en jättefin fyr och ut till Australiens östligaste punkt. Här fick vi på riktigt testa på sletet backpackerliv, när vi bjöds på barbeque igräset ihop med andra resande, hippies, norrmän och annat härligt livsnjutar folk. Detta var en ny upplevelse för oss, där satt man ihop med människor som tar dagen som den kommer och verkligen allt och alla välkomna. Detta var en riktigt charmig stad som bjöd på livemusik i varje hörn(bla av några spanska killar som var så bra att vi var tvungna att köpa skivan) och där vi fick se delfiner simma ihop med surfarna. Byron är ett ställe man helt klart vill tillbaka till!
Vi hade ju förstått att surfning var grejen man sysslar med om man håller till på Australiens sydöst kust och på något sätt så lyckas våran nyfikenhet(eller dumdristighet!?) att lura in oss på, ja just precis- en surflektion i inget mindre än "Coffs Harbour"!. Till en början gör vi båda helt okej från oss, det vill säga så länge man skulle ligga på magen på den där brädan. Det svåra kom sen när man skulle hiva sig upp på fötterna. Här säger instruktören, "detta är egentligen skitsvårt för tjejer (med tanke på att man måste ha styrka i överkroppen)och speciellt idag, ni skulle varit här igår" då han syftade på vädret. Vid det här laget var vågorna höga som skyskrapor(kändes det som iallafall) och för någon under 1,90 så var detta ingen barnlek! För Koffe var detta en grymt kul upplevelse som bemästrade både brädan och vågorna galant. Mindre grasiöst var Sanne som hade enorma problem med att överhuvudtaget komma ut en bit i vattnet utan att bli bortspolad av dom stora vågorna. Men det gäller ju att se det positivt, vi fick oss ett rejält träningspass och det var riktigt kul att få testat på.
I Coffs Harbour gjorde dom reklam för ridning i Vallery trails och efter drygt två år av tjat lyckades Sanne äntligen få sin vilja igenom och vi fick oss en superhärlig ridtur genom den Australiensiska regnskogen. Vi var skitsnygga i våra vita plasthinkar till hjälmar och konstigt nog fick Koffe inte den största hästen men förmodligen den lataste med passande namn, Real Deal. Sanne fick hans griniga brorsa "Buddy" som mest var ute efter att bita alla, mindre passande namn på den alltså. Riktigt mysigt var det iallafall och det blev till och med fartfyllt. På nått sätt lyckas Koffe få fart på den där lata hästen och tjoar; "Saaaannnneeee, kolla på miiiig jag galoooooppeeeerar!!!" Stackars häst var ju helt genomsvett när vi var tillbaka, inte varje dag man springer runt med 100kg Swedish polarbear på ryggen. För Sanne var detta dock ett av dom bästa minnena från Auss:)
En sliten Real Deal!
Tillslut närmar vi oss Sydney och slutet på campinglivet. Efter en storstädning av bilen på 5(!!!) timmar sken pärlan som aldrig förr och det blev dags att ta farväl av vår ädla springare. I Sidney bodde vi återigen på hostel och delade rum med vad vi först trodde var två tejer. Sannes förtsa uttryck när vi öppnade dörren:"Wow, här bor det brudar!" Vi möts av fem par skor utslängda på golvet, kläder, smink, smycken ja you name it. Inte för att vi är dom mest ordningsamma människorna på den här jorden(långt ifrån!) men detta var extremt. Det bör ju tilläggas att rummet kanske max var 16kvm så det fanns inte mycket yta här inte. Sen visar det sig att det visst bara var en tjej(vilket gjorde det ännu mer obegripligt) och den andre rumskompisen var britten Craig. Riktigt skön kille som låg på rummet mestadels av tiden och såg på film. En dag när vi kom in på rummet efter en dag på stan hör vi ljudet av Family Guy från badrummet samtidigt som man hör att Craig badar, och därmed blev han Koffes idol. Hursomhelst så var Sydney en helt otrolig stad och det är ju helt underbart att människor kan vara så galet trevliga även i en såpass stor stad. Vi fick oss många mysiga promenader längs hamnen, med utsikt över operan och Harbour Bridge och vi hade några riktigt härliga dagar. Sydney var en stad vi verkligen fastnade för!
En sista gång ska vi nämna hur trevliga Australiensarna är; När vi sen var på flyfplatsen för att åka vidare mot Thailand började tillochmed vakten(han som kollar igenom väskorna vid säkerhetskontrollen) att prata och berättade om hur fint Thailand är och rekomenderade oss vart vi borde åka. Är det nått man kommer sakna med Australien så är det just folket!
Älskade landet, älskade folket mer!
/S&K
Australien del 1. Himmel och Hav(och allt därimellan!)
Nu har vi även fått tummen ur handen och nu så här kvällen innan hemresa kommer äntligen en uppdatering från vår resa i Australien.
Vår resa genom Australien har lidit mot sitt slut och vi kan ju säga att nerverna har fått sig en rejäl omgång på våra dumdristiga äventyr. Planen var att ta sig från norr till söder längs östkusten och efter två nätter i norra Cairns(som btw bjöd på en supermysig strandpromenad- perfekt för en löprunda:D) var det dags för vår "Live aboard" -dykresa ut till stora barriärrevet. Vi möts av ett gött gäng flummiga dykinstruktörer och en kock som gjorde världens godaste chokladkaka! Och vilken upplevelse det var, kära nån nått så fint! För er stressade själar där hemma är detta verkligen nått som rekomenderas, det måste vara den bästa terapin någonsin. Nått man däremot inte ska testa på om man är rädd om nerverna är att dyka på natten. Här byts lugn och harmonisk
hakunamatata simning ihop med sköldpaddorna i det ljusturkosa vattnet ut mot en panikartad dödsångestattack i det kolsvarta djupet omringad av hajar!
Vi som kom med inställningen att hajar bara finns på Australiens västkust. Pfffft - man kanske borde läsa på lite innan man hittar på sånt här strunt istället för att bara lyssna på vad folk säger! På första mötet säger instruktören; Och håll nu utkik, har ni tur ser ni hajar, sköldpaddor och rockor. Vänta nu lite här, vi tittade förvirrat på varandra, sa han hajar?! Spola tillbaka en stund, hur hamnade hajar och tur i samma mening? Sagt och gjort visst fick vi se hajar, små som tur var men ändå. På dagen kändes dom mindre farliga då låg dom mest och sov eller slösimmade omkring. Det värsta var som sagt på natten då man riktigt såg blodtörsten i ögonen som lös när man bländade dom med ficklampan. Och när mörkret la sig kom även dom större bestarna fram- nu snackar vi 2-2,5 meter långa grey reefsharks som cirklade runt oss. Herre gode gud, vid det här laget förstår ni hur hög pulsen var. Instruktörerna sa att dom var vegetarianer och det kan man ju tro på så mycket man vill, för med lite efterforskning på internet så visar det sig att dom här oskyldiga "vegitarianerna" visst har tagit sig en liten mumsbit på lite människokött trots allt. Inte för att det var mer än ett par dokumenterade fall men ändå, ni kan ju tänka er att man flög upp ur vattnet fortare än kvickt när det var över iallafall. Detta var en upplevelse som är coolt att ha gjort men som aldrig kommer bli gjord igen,punkt. (Som ni nu säkert förstår är det den kvinnliga halvan av oss som skriver den här delen av inlägget, den andra hälften hade som vanligt sitt lugn i välbehåll och var mest stolt och glad när vi kom upp till skillnad från en annan som var nära bristningsgränsen!)
Men för att återgå till den där harmoniska delen av dykningen så var ju faktiskt majoriteten av dyken vi gjorde helt fantastiska! Här kom vi ännu närmre sköldpaddorna som bara slänger ett öga på en när man simmar brevid och verkar inte alls bry sig(eller så undrade dom väll vad det var för idiot som följer efter). Och revet är verkligen som en målning, det är så fint så man vet inte vart man ska ta vägen! Kolla bara bilderna:
Vi hittade Nemo!
Efter några dagar på sjön med ett gött gäng var det då dags att hämta vår campervan! Denna skulle bli vårt hem i de närmsta 4 veckorna i vår färd längs med östkusten från Cairns
till Sydney. Det fanns kyl, vattentank och gasspis. Och eftersom Australien har så mycket natur och öppna områden blev ju då campingar och annat trams överflödigt. Men vi kom inte långt med "Pärlan" ,som vi döpte vanen till, innan vi upptäcker att 5:e växeln ständigt hoppar ut. Men vi krigade på i ett par timmar och kom fram till vårt första och mest misslyckade stopp. När vi rullar in i den lilla byn Daintree, som skulle ha krokodilsafari och andra coola grejor, känns det som om vi kommer till en spökstad. Klockan är 18:00, det är kolsvart, och alla människor har gått och gömt sig. Vi ställer oss på centrumsparkeringen och det är inte en människa i sikte. Till slut kommer det fram en person. Det visade sig vara den närliggande campingens manager och han var den
årets största idiot. Några fina citat från denna härliga karl: "Att sova på parkeringen är olagligt, gör ni det blir det böter, och gör ni det igen blir ni utvisade ur landet", vi säger att vi inte tänkt sova på parkeringen, "Säkert, vi stänger om 10 minuter och jag har inte personal för att sitta och titta om ni kör härifrån eller inte.". Eftersom det var vår första natt och vi var lite osäkra på var man kunde sova efter hans hot så kände vi oss lite tvingade att bara sova där tills dagen efter. När vi betalat de sura pengarna till managern säger han "Det är en otrolig tjänst jag gör som ger er service såhär sent, klockan är ju 20:30, det här är ju löjligt!" säger han. "Jag vill bara fortsätta min kväll nu så kan ni kan få info av mig imorgon". Det första vi gjorde dagen därpå var att maxa därifrån!
Pärlan 1!
Vi har små storys om nästan varje ställe vi var på under resan längs med kusten och kan ju tyvärr inte berätta om alla! Men vi kan säga såhär, alla andra Australiensare har varit otroligt trevliga, hjälpsamma och sociala! Vi har dessutom haft otroligt mycket bättre sovplatser. Redan morgonen därpå vaknade vi upp på en fin strand med vackra fridlysta stenar :) (Se bild) Efter att ha bytt ut Pärlan mot en med fungerande växellåda fortsatte färden, nu med La Perla Dos!
Vi åker vidare mot vårt nervpirrande stopp i Mission Beach! Här skall fallskärmshoppningen ske! SÅ NICE! När vi kommer på morgonen välkomnas vi av receptionisten som ger oss ett formulär att fylla i. Här stod lite standardfrågor om personuppgifter, adress och hälsa. Den senare delen blev lite mer intressant då det står: " Att hoppa fallskärm är en livsfarlig aktivitet och människor har och kan dö!", det skrev vi glatt under på! :) Vi fick sedan en säkerhetsgenomgång av en gubbe på ca 75 bast! Han var riktigt stabil och berättade mer om hur vi skulle posa för att få rätt bilder än hur vi skulle undvika skador.
I bussfärden påväg mot flygplatsen börjar nerverna sätta igång och Sanne frågar Kristoffer konstant, "är du nervös nu då?". Kristoffer skakar på huvudet och började bli det först när vi kom till vårt lilla mesiga propellerplan med en genomskinlig plastskiva som dörr, nu händer det! Tänk er nu att ni ska flyga någonstans.
Ni har precis lyft och i det läget när bilarna precis börjar se ut som små små prickar. Där, ungefär så högt, skulle vi kasta oss handlöst ut. (3500 meter). Sanne satt längst fram och frågar nervöst, vi är väll inte först?! Nejdå säger instruktören lugnt, i ett desperat försök till att lugna ner nerverna som numera började visa sig i både tåriga ögon och darriga händer. För visst visar det sig att det är den mest uppenbart skrajaste bruden som ska slänga sig ut först. Dom drar upp den där plastskivan till dörr och nånstanns här blev nog alla andra döva av ett skrik så gällt att kristall skulle spricka. Benen hänger utanför planet, one, two, three! Och här kommer dödsångestattack nummer två på resan. Man voltar i luften med fötterna åt alla håll, kinderna fladdrar som på en
springande bulldog, skriker som en stucken gris och tror på riktigt att någonting är fel. Varför utsätter man sig för sånt här är ju frågan? JO för känslan man fick när fallskärmen väcklas ut och du inser att du överlevde! Kära nån vilken kick, här svävar man uppe bland molnen och ser marken långt därnere. För den känslan skulle vi göra det tusen gånger om! Här kommer några gobitar från denna hatälskade upplevelsen:
Laddar upp med en redig frulle, man vet ju aldrig kan vara den sista!
En taggad Koffe och mindre taggad Sanne...
Här nånstanns fick nog den stackars grabben allvarliga hörselskador...
Tummen upp för överlevnad!
/S&K
Vår resa genom Australien har lidit mot sitt slut och vi kan ju säga att nerverna har fått sig en rejäl omgång på våra dumdristiga äventyr. Planen var att ta sig från norr till söder längs östkusten och efter två nätter i norra Cairns(som btw bjöd på en supermysig strandpromenad- perfekt för en löprunda:D) var det dags för vår "Live aboard" -dykresa ut till stora barriärrevet. Vi möts av ett gött gäng flummiga dykinstruktörer och en kock som gjorde världens godaste chokladkaka! Och vilken upplevelse det var, kära nån nått så fint! För er stressade själar där hemma är detta verkligen nått som rekomenderas, det måste vara den bästa terapin någonsin. Nått man däremot inte ska testa på om man är rädd om nerverna är att dyka på natten. Här byts lugn och harmonisk
hakunamatata simning ihop med sköldpaddorna i det ljusturkosa vattnet ut mot en panikartad dödsångestattack i det kolsvarta djupet omringad av hajar!
Vi som kom med inställningen att hajar bara finns på Australiens västkust. Pfffft - man kanske borde läsa på lite innan man hittar på sånt här strunt istället för att bara lyssna på vad folk säger! På första mötet säger instruktören; Och håll nu utkik, har ni tur ser ni hajar, sköldpaddor och rockor. Vänta nu lite här, vi tittade förvirrat på varandra, sa han hajar?! Spola tillbaka en stund, hur hamnade hajar och tur i samma mening? Sagt och gjort visst fick vi se hajar, små som tur var men ändå. På dagen kändes dom mindre farliga då låg dom mest och sov eller slösimmade omkring. Det värsta var som sagt på natten då man riktigt såg blodtörsten i ögonen som lös när man bländade dom med ficklampan. Och när mörkret la sig kom även dom större bestarna fram- nu snackar vi 2-2,5 meter långa grey reefsharks som cirklade runt oss. Herre gode gud, vid det här laget förstår ni hur hög pulsen var. Instruktörerna sa att dom var vegetarianer och det kan man ju tro på så mycket man vill, för med lite efterforskning på internet så visar det sig att dom här oskyldiga "vegitarianerna" visst har tagit sig en liten mumsbit på lite människokött trots allt. Inte för att det var mer än ett par dokumenterade fall men ändå, ni kan ju tänka er att man flög upp ur vattnet fortare än kvickt när det var över iallafall. Detta var en upplevelse som är coolt att ha gjort men som aldrig kommer bli gjord igen,punkt. (Som ni nu säkert förstår är det den kvinnliga halvan av oss som skriver den här delen av inlägget, den andra hälften hade som vanligt sitt lugn i välbehåll och var mest stolt och glad när vi kom upp till skillnad från en annan som var nära bristningsgränsen!)
Men för att återgå till den där harmoniska delen av dykningen så var ju faktiskt majoriteten av dyken vi gjorde helt fantastiska! Här kom vi ännu närmre sköldpaddorna som bara slänger ett öga på en när man simmar brevid och verkar inte alls bry sig(eller så undrade dom väll vad det var för idiot som följer efter). Och revet är verkligen som en målning, det är så fint så man vet inte vart man ska ta vägen! Kolla bara bilderna:
Vi hittade Nemo!
Efter några dagar på sjön med ett gött gäng var det då dags att hämta vår campervan! Denna skulle bli vårt hem i de närmsta 4 veckorna i vår färd längs med östkusten från Cairns
till Sydney. Det fanns kyl, vattentank och gasspis. Och eftersom Australien har så mycket natur och öppna områden blev ju då campingar och annat trams överflödigt. Men vi kom inte långt med "Pärlan" ,som vi döpte vanen till, innan vi upptäcker att 5:e växeln ständigt hoppar ut. Men vi krigade på i ett par timmar och kom fram till vårt första och mest misslyckade stopp. När vi rullar in i den lilla byn Daintree, som skulle ha krokodilsafari och andra coola grejor, känns det som om vi kommer till en spökstad. Klockan är 18:00, det är kolsvart, och alla människor har gått och gömt sig. Vi ställer oss på centrumsparkeringen och det är inte en människa i sikte. Till slut kommer det fram en person. Det visade sig vara den närliggande campingens manager och han var den
årets största idiot. Några fina citat från denna härliga karl: "Att sova på parkeringen är olagligt, gör ni det blir det böter, och gör ni det igen blir ni utvisade ur landet", vi säger att vi inte tänkt sova på parkeringen, "Säkert, vi stänger om 10 minuter och jag har inte personal för att sitta och titta om ni kör härifrån eller inte.". Eftersom det var vår första natt och vi var lite osäkra på var man kunde sova efter hans hot så kände vi oss lite tvingade att bara sova där tills dagen efter. När vi betalat de sura pengarna till managern säger han "Det är en otrolig tjänst jag gör som ger er service såhär sent, klockan är ju 20:30, det här är ju löjligt!" säger han. "Jag vill bara fortsätta min kväll nu så kan ni kan få info av mig imorgon". Det första vi gjorde dagen därpå var att maxa därifrån!
Pärlan 1!
Vi har små storys om nästan varje ställe vi var på under resan längs med kusten och kan ju tyvärr inte berätta om alla! Men vi kan säga såhär, alla andra Australiensare har varit otroligt trevliga, hjälpsamma och sociala! Vi har dessutom haft otroligt mycket bättre sovplatser. Redan morgonen därpå vaknade vi upp på en fin strand med vackra fridlysta stenar :) (Se bild) Efter att ha bytt ut Pärlan mot en med fungerande växellåda fortsatte färden, nu med La Perla Dos!
Vi åker vidare mot vårt nervpirrande stopp i Mission Beach! Här skall fallskärmshoppningen ske! SÅ NICE! När vi kommer på morgonen välkomnas vi av receptionisten som ger oss ett formulär att fylla i. Här stod lite standardfrågor om personuppgifter, adress och hälsa. Den senare delen blev lite mer intressant då det står: " Att hoppa fallskärm är en livsfarlig aktivitet och människor har och kan dö!", det skrev vi glatt under på! :) Vi fick sedan en säkerhetsgenomgång av en gubbe på ca 75 bast! Han var riktigt stabil och berättade mer om hur vi skulle posa för att få rätt bilder än hur vi skulle undvika skador.
I bussfärden påväg mot flygplatsen börjar nerverna sätta igång och Sanne frågar Kristoffer konstant, "är du nervös nu då?". Kristoffer skakar på huvudet och började bli det först när vi kom till vårt lilla mesiga propellerplan med en genomskinlig plastskiva som dörr, nu händer det! Tänk er nu att ni ska flyga någonstans.
Ni har precis lyft och i det läget när bilarna precis börjar se ut som små små prickar. Där, ungefär så högt, skulle vi kasta oss handlöst ut. (3500 meter). Sanne satt längst fram och frågar nervöst, vi är väll inte först?! Nejdå säger instruktören lugnt, i ett desperat försök till att lugna ner nerverna som numera började visa sig i både tåriga ögon och darriga händer. För visst visar det sig att det är den mest uppenbart skrajaste bruden som ska slänga sig ut först. Dom drar upp den där plastskivan till dörr och nånstanns här blev nog alla andra döva av ett skrik så gällt att kristall skulle spricka. Benen hänger utanför planet, one, two, three! Och här kommer dödsångestattack nummer två på resan. Man voltar i luften med fötterna åt alla håll, kinderna fladdrar som på en
springande bulldog, skriker som en stucken gris och tror på riktigt att någonting är fel. Varför utsätter man sig för sånt här är ju frågan? JO för känslan man fick när fallskärmen väcklas ut och du inser att du överlevde! Kära nån vilken kick, här svävar man uppe bland molnen och ser marken långt därnere. För den känslan skulle vi göra det tusen gånger om! Här kommer några gobitar från denna hatälskade upplevelsen:
Laddar upp med en redig frulle, man vet ju aldrig kan vara den sista!
En taggad Koffe och mindre taggad Sanne...
Här nånstanns fick nog den stackars grabben allvarliga hörselskador...
Tummen upp för överlevnad!
/S&K
Kina
Ni Hao!
VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG!!!
Ojojoj vilka dagar vi har haft. Vårt Gap-äventyr China; Hike, bike and raft har nu nått sitt slut.
Att man kunde klämma in så många upplevelser och nya intryck på så kort tid trodde vi knappt var möjligt.
Skulle vilja inleda med att säga FÖR JÄDRA FRÄCKT LAND ASSÅ! Efter 18 timmar flyg var vi framme.
1200 kronor fattigare dock för att vi missade vårt transfer i Hong Kong. Men sånt händer....
När vi kommer ut ur flygplatsen och skall möta vår transfer möts vi av säkert 1000 skyltar! Vi trodde aldrig vi skulle hitta vår men tillslut ser vi skylten och fram kommer 50-årig kines med helikopterplatta. Han sliter tag i våra väskor och springer mot bilen. Här jobbar man snabbt! Inte ett enda ord engelska kunde han utan han bara log stort, nickade och släppte fram lite mummel ibland. Nu fick vi vårt första möte med den kinesiska trafiken. Glöm allt om samarbete, passivitet, avstånd osv här gäller det att vara först fram överallt och samtidigt tuta så mycket som möjligt. Samarbetet på vägarna liknande ICA Maxi Mölndals kundparkering på en fredagseftermiddag. Skrattretande att se på!
Vi byter upp oss! Denna turen var allt lite lyxigare än vad vi trodde. Alla hotell vi bott på har varit 4-stjärniga, stor skillnad från de unkna hostel vi bodde på i Mexiko. Så när vi kom fram tänkte vi först, DETTA MÅSTE VARA FEL!? Men tydligen var detta vår nya standard. NICE!
Vi fick också möta vår sköna grupp vi skulle resa tillsammans med. Som hade personligheter mellan himmel och jord! Den heliga pajasen(han fick gåvor och kineserna utförde ritualer med honom av någon anledning),
ledaren, den galna öldrickande pensionärstanten, hennes ännu galnare dotter, smarta bioingenjören,
raka läkaren och sist men inte minst vår väldigt malplacerade turguide!
Första dagen i Kina spenderades genom att se Tianmen torget(himmelska fridens torg), förbjudna staden och en cykeltur genom kaoset som kallas Peking! Livsafrligt? Ja. Underhållande? OH ja! Det visade sig att vår ölälskande tant inte var så jättesäker på det där med hantering av cykel och hon hann köra på två personer och repa lite bilar på dom två timmarna vi cyklade den dagen. När vi var färdiga hade hon ett stort leende på läpparna och skrattar fram; " jag körde ju bara på två, det var väl inte så farligt?". Herregud. Men man kunde ju inget annat än att älska hennes härliga inställning!
Förövrigt har vi firat vår 2-årsdag, shit tiden går fort! Vi spenderade kvällen med en häftig akrobatshow där dom b.la körde 4(!!!) motorcyklar inne i en liten rund metallbur och mysig middag!
Utanför förbjudna staden med Mr. Zedong i bakgrunden.
Förbjudna staden.
Förbjudna staden.
Cyklingen genom Peking tog oss till Gamla Stan.
Här fanns skorpioner, sjöhästar och sjöstjärnor på menyn.
Valet föll på skorpion! Smakade tacos, MUMS!
Marknad med grillad majskolv. Här innebär försäljningstekniken att man drar och skriker på folk. Nice!
2-års dagen spenderades med en akrobatshow utöver det vanliga och middag i Peking!
The Great Wall of China!
Resan fortsätter till kinesiska muren, det absolut bästa vi fick vara med om Kina. Vi åker buss upp mot bergen och ser till slut hur muren visar sig längs med topparna, helt otroligt. Framme vid vandringsleden upp mot bergen och muren får vi vårt första fina exempel på hur tankspridd vår guide var ibland. Han säger; Nu blir det sex timmar vandring så ta med er vandringsutrustning, vatten och mycket snacks så går vi! Hela gänget får smått panik eftersom guiden sagt att vi skulle stanna på vägen för att handla. Lyckligtvis har han god fot med lokalbefolkningen. Han börjar prata med en som går förbi och vi får komma till hennes lilla gästhus där vi bjuds på varsin skål stekt ris med ägg. Förvånansvärt gott! Notan gick på hela 10 kronor!!!
Att sedan vandra på muren var en helt fantastisk upplevelse som vi rekommenderar till alla! Vyerna var sagolika och hela tiden trodde man att man var vid den bästa utkiksposten, men vid nästa krök blev man lika fascinerad, sjukt! Att man fick bra träning på köpet hade vi inget emot. Vi låter våra foton ge er en bild över hur GRYMT det var!
En rolig händelse var i slutet på första vandringsdagen då Sanne ropar till pajasen "Du kommer med i bilden". Reaktionen blir att han slänger upp en crouching tiger hidden dragon...Ish. Bilden blev riktigt nice. Men vår guide verkade inte vara nöjd med hur han gjorde kung fu konsten till åtlöje och sa till gruppmedlemmen "you look like a fat eagle". Här började munhuggandet mellan dem som fortsatte hela resan. Riktigt kul att lyssna på dem ibland!
Kinesiska muren!
Sanne uppe på ett torn.
Kristoffer uppe på ett annat.
Feta örnen, haha! Ni förstår ju hur kul vi har haft ihop med det här galna gänget!
Everybody was kungfu fighting! HUH!
Turen går vidare till ett Shaolin Tempel uppe bland bergen. Här flockades buddhistmunkar och disciplinerade kung fu elever. Det var vid detta tempel som kung fu uppstod! Det var en munk vid namn något kinesiskt vi inte kommer ihåg, hans satt och mediterade, kände sig för svag av allt sittande under korkeken och började därför slåss med luften. Varför inte liksom, på så vis kan man ju ändå skapa världens mest kända kampsport.
Templet uppe i bergen var pga sin historia omringat av kung fu skolor! De flesta var internat som föräldrar kunde skicka sina barn till för att lära dem disciplin och framförallt kung fu. Vi fick en svettig lektion utav en av de där grymma småkidsen, samtidigt som hans mästare stod med pekpinnen och rättade på rörelserna vi gjorde fel(vilka var en hel del i början!). Killen var bara 11 år gammal men han hade inga problem med att imponera på oss! Till exempel kunde han stå på ett ben och ha det andra uppe vid huvudet och sedan se stenhård ut mot kameran, galen unge alltså.
Gode gud så flexibelt!
Jordens åttonde underverk
Nästa stop blev Xi´an en åttamiljonstad som låg in i landet. Vi tog oss hit med övernattningståg vilket var en upplevelse i sig. Här låg vi i kupéer med 3 britsar på vardera sida, det fanns inte heller någon dörr mot gången och på så vis blev vi väckta ca klockan 6:00 av massa skrattande och skrikande kineser i kupéen jämte. Enligt guiden var de bönder och var vana att vara uppe för att plöja åkern vid denna tiden. De verkade inte bry sig om att ingen annan i vagnen var van vid det...
Väl framme i Xi´an fick vi reda på att det fanns en stor produktion av Volvo-bussar här GO SWEDEN!! WOOP WOOP! Det fanns även ett muslimkvarter, och dit gick vi för att få vår kvällsmat. Påväg in i restaurangen såg vi lamm hänga i det öppna skyltförnstret. Det var det möraste och godaste lammet som vi någonsin ätit. I kvarteret fanns massa små spännande butiker där vi gick och strosade.
Men huvudsyftet med att komma till Xi´an var att få se terracottaarmén, som på plats kallades jordens åttonde underverk. Vi som trodde vi bara skulle få beta av 2 av de mer kända 7 nya underverken (muren och chichen itza). Riktigt fräckt att få se denna pampiga graven som byggdes för att kinas första kejsare ville ha med sig trupper i nästa liv (hur nu lergubbarna skulle kunna vara till hjälp är ju en annan fråga).
Utsikt från hotellfönstret i Xi´an. Kommunhuset och stadstorget.
Till lunch blev det handlagade nudlar!
Annorlunda rondell..
Här åt vi lamm.
Terracottaarmén
Vi cyklar runt i världen
Efter Xi'an väntade Yangshoua(eller något i den stilen) som var en mindre turistort. Sjukt mysigt ställe med lika många invånare som Uddevalla och ligger precis vid "The Li river". Det var här vi skulle beta av den sista delen av vår "hike, bike and raft", nämligen flottåkningen. Föreställ er en flod som strömmar snabbt längs med klippor och stenar, vattenfall, och gula gummibåtar som hoppar fram i vattnet med värsta farten. Om ni sen tänker er motsatsen av det så har ni vår flodåkning. Vi flyter lugnt fram på en något mer rofylld bambuflotte med minimotor, träbänkar och med soltak över huvudet. Visst hade vi inte tackat nej till en lite mer äventyrlig rafting men oavsett så var det en så fantastisk tur på floden där vi fick se allt från snigelplockare till vattenbufflar med magiska klippor i bakgrunden, och det är ju inte varje dag! En utav dagarna spenderade vi på cykelsadeln. Vi körde längs med majsfält och vackra klippor på vägar som måste vart dom mest håliga i världshistorien. Som tur var fanns det mindre folk på de småvägarna så den enda vår kära tant lyckades köra in i den här gången var hennes dotter.
Farlig rafting! Håll i er! (Li floden)
Här cyklade vi förbi. Härligt att bönderna plöjer för hand!
!
Cyklade över en bro här, ganska nice vy!
Härliga omgivningar i Yangshou!
Här vid den lilla plaskdammen vid hotellet fiskade en snubbe. Han hade t.om. nät och grejer.
Hong kong
Sista stoppet på turen blev i Hong Kong. Det blev en del skillnader när man kom dit. Man märkte tydligt att de var mer influerade av väst. Vi blev lite chockade när allt helt plötsligt dubbelt så dyrt, riktigt segt för oss backpackers. När vi frågade vår tankspridda guide vad man kunde hitta på i Hong Kong så sa han "vet inte, ni kan kolla lite i butikerna!". Ändå rätt bra svar för en som varit guide i 3 år. Vi tog på egen hand reda på att det fanns en fin utkikspost där man fick en vy över hela staden! Vi tog oss dit genom att åka vänstertrafikerad dubbeldäckare längs med de slingrade vägarna uppför bergen, det var helt klart en upplevelse i sig.
Utkiksposten över Hong Kong!
Daglig nattshow från skyskraporna!
Kort sammanfattning av kinaturen:
Det har varit intensivt och galet kul, många skratt och sena öldrickarkvällar! Alla i gruppen har varit fantastiska och Kina är verkligen ett sevärt land. Förutom det vi skrivit har det hänt mycket mer. Lite allmänt om kina och kineser som kan vara kul att veta:
- Respekt för varandra existerar inte. Här är det först fram som gäller! Inte bara i trafiken utan i alla typer av folksamlingar så som t.ex. köer. Det sjukaste var när vi skulle handla lite i en matbutik. Då står vi och snällt och väntar på att damen framför skall bli klar vid kassan. Då kommer det en man bakom oss, sträcker sig, och lägger
lite tyngd på våra axlar så han kan släppa ner sina varor före oss! We went solsidan-- > "NÄMEN VAFAN!" Han förstod inte vad vi sa, men han förstod nog att vi inte var helt nöjda.
- Att prata engelska hjälper inte. De enda som vi stötte på som kunde det var managern på en restaurang, hotellpersonalen och några få servitriser i turistorten Yangshou. Så ett hett tips är att resa med guide, även om han inte är bra på att guida (som i vårt fall) kan han förhoppningsvis översätta det du vill ha sagt.
- Toaletterna består i 99 fall av 100 av ett hål i marken, de är aldrig heller utrustade med dasspapper, so you better be prepared! Den värsta vi var på var vid muren. Till och med vår guide varnade oss på förhand. Det fanns inget tak och det börjat växa buskar och träd inne på toalleten. Den var inte heller kopplad med något avlopp.
Ni kan nog räkna ut vem av oss som hoppade detta besöket.
-Kina är totalt sett ett fantastiskt land som vi rekommenderar till alla som vill vara med om något annorlunda!
Nu är vi i Australien, lär dröja innan nästa inlägg kommer för nu ska vi spendara 4 veckor i husbil :)
// K&S
P.S Vi skulle gärna svarat på kommentarerna men vi är osäkra på hur man gör, någon som vet? D.S
VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG!!!
Ojojoj vilka dagar vi har haft. Vårt Gap-äventyr China; Hike, bike and raft har nu nått sitt slut.
Att man kunde klämma in så många upplevelser och nya intryck på så kort tid trodde vi knappt var möjligt.
Skulle vilja inleda med att säga FÖR JÄDRA FRÄCKT LAND ASSÅ! Efter 18 timmar flyg var vi framme.
1200 kronor fattigare dock för att vi missade vårt transfer i Hong Kong. Men sånt händer....
När vi kommer ut ur flygplatsen och skall möta vår transfer möts vi av säkert 1000 skyltar! Vi trodde aldrig vi skulle hitta vår men tillslut ser vi skylten och fram kommer 50-årig kines med helikopterplatta. Han sliter tag i våra väskor och springer mot bilen. Här jobbar man snabbt! Inte ett enda ord engelska kunde han utan han bara log stort, nickade och släppte fram lite mummel ibland. Nu fick vi vårt första möte med den kinesiska trafiken. Glöm allt om samarbete, passivitet, avstånd osv här gäller det att vara först fram överallt och samtidigt tuta så mycket som möjligt. Samarbetet på vägarna liknande ICA Maxi Mölndals kundparkering på en fredagseftermiddag. Skrattretande att se på!
Vi byter upp oss! Denna turen var allt lite lyxigare än vad vi trodde. Alla hotell vi bott på har varit 4-stjärniga, stor skillnad från de unkna hostel vi bodde på i Mexiko. Så när vi kom fram tänkte vi först, DETTA MÅSTE VARA FEL!? Men tydligen var detta vår nya standard. NICE!
Vi fick också möta vår sköna grupp vi skulle resa tillsammans med. Som hade personligheter mellan himmel och jord! Den heliga pajasen(han fick gåvor och kineserna utförde ritualer med honom av någon anledning),
ledaren, den galna öldrickande pensionärstanten, hennes ännu galnare dotter, smarta bioingenjören,
raka läkaren och sist men inte minst vår väldigt malplacerade turguide!
Första dagen i Kina spenderades genom att se Tianmen torget(himmelska fridens torg), förbjudna staden och en cykeltur genom kaoset som kallas Peking! Livsafrligt? Ja. Underhållande? OH ja! Det visade sig att vår ölälskande tant inte var så jättesäker på det där med hantering av cykel och hon hann köra på två personer och repa lite bilar på dom två timmarna vi cyklade den dagen. När vi var färdiga hade hon ett stort leende på läpparna och skrattar fram; " jag körde ju bara på två, det var väl inte så farligt?". Herregud. Men man kunde ju inget annat än att älska hennes härliga inställning!
Förövrigt har vi firat vår 2-årsdag, shit tiden går fort! Vi spenderade kvällen med en häftig akrobatshow där dom b.la körde 4(!!!) motorcyklar inne i en liten rund metallbur och mysig middag!
Utanför förbjudna staden med Mr. Zedong i bakgrunden.
Förbjudna staden.
Förbjudna staden.
Cyklingen genom Peking tog oss till Gamla Stan.
Här fanns skorpioner, sjöhästar och sjöstjärnor på menyn.
Valet föll på skorpion! Smakade tacos, MUMS!
Marknad med grillad majskolv. Här innebär försäljningstekniken att man drar och skriker på folk. Nice!
2-års dagen spenderades med en akrobatshow utöver det vanliga och middag i Peking!
The Great Wall of China!
Resan fortsätter till kinesiska muren, det absolut bästa vi fick vara med om Kina. Vi åker buss upp mot bergen och ser till slut hur muren visar sig längs med topparna, helt otroligt. Framme vid vandringsleden upp mot bergen och muren får vi vårt första fina exempel på hur tankspridd vår guide var ibland. Han säger; Nu blir det sex timmar vandring så ta med er vandringsutrustning, vatten och mycket snacks så går vi! Hela gänget får smått panik eftersom guiden sagt att vi skulle stanna på vägen för att handla. Lyckligtvis har han god fot med lokalbefolkningen. Han börjar prata med en som går förbi och vi får komma till hennes lilla gästhus där vi bjuds på varsin skål stekt ris med ägg. Förvånansvärt gott! Notan gick på hela 10 kronor!!!
Att sedan vandra på muren var en helt fantastisk upplevelse som vi rekommenderar till alla! Vyerna var sagolika och hela tiden trodde man att man var vid den bästa utkiksposten, men vid nästa krök blev man lika fascinerad, sjukt! Att man fick bra träning på köpet hade vi inget emot. Vi låter våra foton ge er en bild över hur GRYMT det var!
En rolig händelse var i slutet på första vandringsdagen då Sanne ropar till pajasen "Du kommer med i bilden". Reaktionen blir att han slänger upp en crouching tiger hidden dragon...Ish. Bilden blev riktigt nice. Men vår guide verkade inte vara nöjd med hur han gjorde kung fu konsten till åtlöje och sa till gruppmedlemmen "you look like a fat eagle". Här började munhuggandet mellan dem som fortsatte hela resan. Riktigt kul att lyssna på dem ibland!
Kinesiska muren!
Sanne uppe på ett torn.
Kristoffer uppe på ett annat.
Feta örnen, haha! Ni förstår ju hur kul vi har haft ihop med det här galna gänget!
Everybody was kungfu fighting! HUH!
Turen går vidare till ett Shaolin Tempel uppe bland bergen. Här flockades buddhistmunkar och disciplinerade kung fu elever. Det var vid detta tempel som kung fu uppstod! Det var en munk vid namn något kinesiskt vi inte kommer ihåg, hans satt och mediterade, kände sig för svag av allt sittande under korkeken och började därför slåss med luften. Varför inte liksom, på så vis kan man ju ändå skapa världens mest kända kampsport.
Templet uppe i bergen var pga sin historia omringat av kung fu skolor! De flesta var internat som föräldrar kunde skicka sina barn till för att lära dem disciplin och framförallt kung fu. Vi fick en svettig lektion utav en av de där grymma småkidsen, samtidigt som hans mästare stod med pekpinnen och rättade på rörelserna vi gjorde fel(vilka var en hel del i början!). Killen var bara 11 år gammal men han hade inga problem med att imponera på oss! Till exempel kunde han stå på ett ben och ha det andra uppe vid huvudet och sedan se stenhård ut mot kameran, galen unge alltså.
Gode gud så flexibelt!
Jordens åttonde underverk
Nästa stop blev Xi´an en åttamiljonstad som låg in i landet. Vi tog oss hit med övernattningståg vilket var en upplevelse i sig. Här låg vi i kupéer med 3 britsar på vardera sida, det fanns inte heller någon dörr mot gången och på så vis blev vi väckta ca klockan 6:00 av massa skrattande och skrikande kineser i kupéen jämte. Enligt guiden var de bönder och var vana att vara uppe för att plöja åkern vid denna tiden. De verkade inte bry sig om att ingen annan i vagnen var van vid det...
Väl framme i Xi´an fick vi reda på att det fanns en stor produktion av Volvo-bussar här GO SWEDEN!! WOOP WOOP! Det fanns även ett muslimkvarter, och dit gick vi för att få vår kvällsmat. Påväg in i restaurangen såg vi lamm hänga i det öppna skyltförnstret. Det var det möraste och godaste lammet som vi någonsin ätit. I kvarteret fanns massa små spännande butiker där vi gick och strosade.
Men huvudsyftet med att komma till Xi´an var att få se terracottaarmén, som på plats kallades jordens åttonde underverk. Vi som trodde vi bara skulle få beta av 2 av de mer kända 7 nya underverken (muren och chichen itza). Riktigt fräckt att få se denna pampiga graven som byggdes för att kinas första kejsare ville ha med sig trupper i nästa liv (hur nu lergubbarna skulle kunna vara till hjälp är ju en annan fråga).
Utsikt från hotellfönstret i Xi´an. Kommunhuset och stadstorget.
Till lunch blev det handlagade nudlar!
Annorlunda rondell..
Här åt vi lamm.
Terracottaarmén
Vi cyklar runt i världen
Efter Xi'an väntade Yangshoua(eller något i den stilen) som var en mindre turistort. Sjukt mysigt ställe med lika många invånare som Uddevalla och ligger precis vid "The Li river". Det var här vi skulle beta av den sista delen av vår "hike, bike and raft", nämligen flottåkningen. Föreställ er en flod som strömmar snabbt längs med klippor och stenar, vattenfall, och gula gummibåtar som hoppar fram i vattnet med värsta farten. Om ni sen tänker er motsatsen av det så har ni vår flodåkning. Vi flyter lugnt fram på en något mer rofylld bambuflotte med minimotor, träbänkar och med soltak över huvudet. Visst hade vi inte tackat nej till en lite mer äventyrlig rafting men oavsett så var det en så fantastisk tur på floden där vi fick se allt från snigelplockare till vattenbufflar med magiska klippor i bakgrunden, och det är ju inte varje dag! En utav dagarna spenderade vi på cykelsadeln. Vi körde längs med majsfält och vackra klippor på vägar som måste vart dom mest håliga i världshistorien. Som tur var fanns det mindre folk på de småvägarna så den enda vår kära tant lyckades köra in i den här gången var hennes dotter.
Farlig rafting! Håll i er! (Li floden)
Här cyklade vi förbi. Härligt att bönderna plöjer för hand!
!Cyklade över en bro här, ganska nice vy!
Härliga omgivningar i Yangshou!
Här vid den lilla plaskdammen vid hotellet fiskade en snubbe. Han hade t.om. nät och grejer.
Hong kong
Sista stoppet på turen blev i Hong Kong. Det blev en del skillnader när man kom dit. Man märkte tydligt att de var mer influerade av väst. Vi blev lite chockade när allt helt plötsligt dubbelt så dyrt, riktigt segt för oss backpackers. När vi frågade vår tankspridda guide vad man kunde hitta på i Hong Kong så sa han "vet inte, ni kan kolla lite i butikerna!". Ändå rätt bra svar för en som varit guide i 3 år. Vi tog på egen hand reda på att det fanns en fin utkikspost där man fick en vy över hela staden! Vi tog oss dit genom att åka vänstertrafikerad dubbeldäckare längs med de slingrade vägarna uppför bergen, det var helt klart en upplevelse i sig.
Utkiksposten över Hong Kong!
Daglig nattshow från skyskraporna!
Kort sammanfattning av kinaturen:
Det har varit intensivt och galet kul, många skratt och sena öldrickarkvällar! Alla i gruppen har varit fantastiska och Kina är verkligen ett sevärt land. Förutom det vi skrivit har det hänt mycket mer. Lite allmänt om kina och kineser som kan vara kul att veta:
- Respekt för varandra existerar inte. Här är det först fram som gäller! Inte bara i trafiken utan i alla typer av folksamlingar så som t.ex. köer. Det sjukaste var när vi skulle handla lite i en matbutik. Då står vi och snällt och väntar på att damen framför skall bli klar vid kassan. Då kommer det en man bakom oss, sträcker sig, och lägger
lite tyngd på våra axlar så han kan släppa ner sina varor före oss! We went solsidan-- > "NÄMEN VAFAN!" Han förstod inte vad vi sa, men han förstod nog att vi inte var helt nöjda.
- Att prata engelska hjälper inte. De enda som vi stötte på som kunde det var managern på en restaurang, hotellpersonalen och några få servitriser i turistorten Yangshou. Så ett hett tips är att resa med guide, även om han inte är bra på att guida (som i vårt fall) kan han förhoppningsvis översätta det du vill ha sagt.
- Toaletterna består i 99 fall av 100 av ett hål i marken, de är aldrig heller utrustade med dasspapper, so you better be prepared! Den värsta vi var på var vid muren. Till och med vår guide varnade oss på förhand. Det fanns inget tak och det börjat växa buskar och träd inne på toalleten. Den var inte heller kopplad med något avlopp.
Ni kan nog räkna ut vem av oss som hoppade detta besöket.
-Kina är totalt sett ett fantastiskt land som vi rekommenderar till alla som vill vara med om något annorlunda!
Nu är vi i Australien, lär dröja innan nästa inlägg kommer för nu ska vi spendara 4 veckor i husbil :)
// K&S
P.S Vi skulle gärna svarat på kommentarerna men vi är osäkra på hur man gör, någon som vet? D.S
Sista dagarna i Mexico och snabbstopp i L.A!
Sorry för den långa tiden mellan inlägg! Men lata dagar i Mexiko har bytts ut mot fullspäckade scheman i Kina och det känns inte som kineserna är så glada i wifi.
Eftersom den kära febern gjort att vi stannade några extra dagar i Tulum hade vi tre nätter kvar att spendera efter den turen. Och med tanke på att flyget sen skulle gå från Cancun vidare till L.A kände vi att det var en rätt bra idé att spendera dom där. Vi lyxade till det med 3-stjärnigt (kors i taket) längs med turiststråken och hade det riktigt bra!
Dagarna spenderades genom sol, bad, sovenirshopping och en tur till Isla Mujeres- En ö som ligger en halvtimmes båtfärd från Canucn. En jobbig grej som hände där var när vi skulle käka lunch. Hungriga som vargar gick vi runt och hittar ingenting som känns bra så det slutar med att vi hamnar på ett 5-stjärningt hotells café- där dom hade lax på menyn och av någon konstig anledning så var det just fisk vi var ute efter.
Väl på plats, efter två timmar(!!!) av intensivt letande efter den förbannade fisken slår vi oss ner och får förklarat att laxen bara finns på kvällsmenyn. Skit också. Jaja tänkte vi, Koffe sket i fisken och körde på burgare istället medan Sanne fortfarande letar efter en ny fiskrätt. Yes, finns två och välja mellan, "House speciality" eller grillad lokalfisk. Första alternativet fick det bli och in kommer en supersaftig supergod burgare och, håll i er, en skål med vita kalla fiskkuber täckta med gelé(tänk er sånt som finns överst i en kattmatsburk!) och till det nachos- varför inte vi är ju trots allt i Mexico?! Skit också, igen. Dom borde döpt det till "House specialitycatfood" istället så vanligt folk fattar. Vad skulle vi göra? Detta var ju faktiskt oätligt, och Sanne är ju vanligtvis inte kräsen( men seriöst, vem gillar kattmat?). Koffe utropar, "vi skickar ut det!". Kan man väll inte göra, eller? Jo sagt och gjort vinkar på kyparn och Koffe förklarar läget medan Sanne håller på att sjunka genom jorden och klämmer fram ett "I'm so so sorry!". Det hela slutade iallafall med den grillade fisken, och numera vet vi att vi aldrig mer beställer Hustets specialité.
En annan grej värd att nämna är när vi skulle käka frukost vid hotellbaren första morgonen. Beställer pannkakor och efter en joggingtur i 30 grader förstår ni hur mycket man njuter av första tuggan. Det var ungefär så långt vi hann innan vi hör ett raslande, ser något som rör sig skitfort och hinner knappt reagera innan det sitter en meter lång ödla brevid bordet! Ni kan ju gissa vem av oss som skriker, springer för livet och blir utskrattad av hotellpersonalen. Inte för att man är jätterädd för ödlor, bara det att den kom lite för nära, lite för snabbt.
Servitrisen hämtar en pannkaka och börjar mata den här varelsen och sen förstår ni, satt den som en hund brevid bordet och riktigt tiggde efter mer. Herre gode gud. Detta var ju tydligen en stammis för varje morgon kom han springande när det vankades pannkakor och ingen av oss förstod hur han kunde vara så snabb för fet var han också. Vi var ju bara tvungna att döpa honom och namnet blev Patjo( pannkakstjockisen).
Inte så mycket mer hände i Cancun, som sagt-slappa dagar. Sen bar det av vidare till nästa stopp: Los Angeles! Wooohoo Hollywood here we come! Här spenderade vi bara två dagar, eftersom det från början var en
mellanlandning påväg till Kina. Men det räckte gott för att se det mesta av Hollywood. Här gick vi The Walk of Fame med alla stjärnorna(bl.a Ingrid Bergman from Fjallback!) och träffade på alla möjliga sorters personligheter. Letar man efter helgalna människor är detta stället att vara på, utan tvekan. En kul grabb satt och spelade trummor på hinkar och blev jätteglad när han fick pengar av oss. " You got money man, you can stay in America" utropar han och insisterar sen på ett foto tillsammans med Koffe. "Wait, I'm not ready" säger han för att sen posa med världens leende- störtskön kille som drev med alla som gick förbi. Andra dagen klämde vi in vandring till Hollywood skylten( kändes ju som ett måste.),där det tydligen fanns fler roliga skyltar(se bild). Och vi hann även med en sväng till Griffith Observatory som var sjukt värt! finns med i filmer som t.ex Yes man. Här hade man galet fin utsikt över hela L.A och fick sig en lektion om universum genom en cool bio där man låg ner i stolar och bioduken fanns i taket.
Om man ska summera lite så är Mexico ett helt fantastiskt land med äcklig mat och Hollywood ett ställe som helt klart är värt ett besök.
Cancuns fina strand!
Promenad längs med stranden på Isla Mujeres.
Kompassen pekar på Isla Mujeres!
Utan tvekan standardbilen i Mexiko!
Två stora starka!
Patjo!!! <3<3<3<3
Walk of fame!
Hollywood Boulevard!
Rocky was here!
Legendens stjärna!
Skönaste snubben i stan!
Skylt.
Fanns andra fina skyltar.
Skylt.
Griffith observatory.
Fin utsikt över L.A!
Som sagt är vi nu i Kina, och det kommer förhoppningsvis ett inlägg härifrån strax. Ni kan aldrig ana vilka häftiga grejer vi är med om här!
Ta hand om er där hemma!!
Best wishes // S & K
Eftersom den kära febern gjort att vi stannade några extra dagar i Tulum hade vi tre nätter kvar att spendera efter den turen. Och med tanke på att flyget sen skulle gå från Cancun vidare till L.A kände vi att det var en rätt bra idé att spendera dom där. Vi lyxade till det med 3-stjärnigt (kors i taket) längs med turiststråken och hade det riktigt bra!
Dagarna spenderades genom sol, bad, sovenirshopping och en tur till Isla Mujeres- En ö som ligger en halvtimmes båtfärd från Canucn. En jobbig grej som hände där var när vi skulle käka lunch. Hungriga som vargar gick vi runt och hittar ingenting som känns bra så det slutar med att vi hamnar på ett 5-stjärningt hotells café- där dom hade lax på menyn och av någon konstig anledning så var det just fisk vi var ute efter.
Väl på plats, efter två timmar(!!!) av intensivt letande efter den förbannade fisken slår vi oss ner och får förklarat att laxen bara finns på kvällsmenyn. Skit också. Jaja tänkte vi, Koffe sket i fisken och körde på burgare istället medan Sanne fortfarande letar efter en ny fiskrätt. Yes, finns två och välja mellan, "House speciality" eller grillad lokalfisk. Första alternativet fick det bli och in kommer en supersaftig supergod burgare och, håll i er, en skål med vita kalla fiskkuber täckta med gelé(tänk er sånt som finns överst i en kattmatsburk!) och till det nachos- varför inte vi är ju trots allt i Mexico?! Skit också, igen. Dom borde döpt det till "House specialitycatfood" istället så vanligt folk fattar. Vad skulle vi göra? Detta var ju faktiskt oätligt, och Sanne är ju vanligtvis inte kräsen( men seriöst, vem gillar kattmat?). Koffe utropar, "vi skickar ut det!". Kan man väll inte göra, eller? Jo sagt och gjort vinkar på kyparn och Koffe förklarar läget medan Sanne håller på att sjunka genom jorden och klämmer fram ett "I'm so so sorry!". Det hela slutade iallafall med den grillade fisken, och numera vet vi att vi aldrig mer beställer Hustets specialité.
En annan grej värd att nämna är när vi skulle käka frukost vid hotellbaren första morgonen. Beställer pannkakor och efter en joggingtur i 30 grader förstår ni hur mycket man njuter av första tuggan. Det var ungefär så långt vi hann innan vi hör ett raslande, ser något som rör sig skitfort och hinner knappt reagera innan det sitter en meter lång ödla brevid bordet! Ni kan ju gissa vem av oss som skriker, springer för livet och blir utskrattad av hotellpersonalen. Inte för att man är jätterädd för ödlor, bara det att den kom lite för nära, lite för snabbt.
Servitrisen hämtar en pannkaka och börjar mata den här varelsen och sen förstår ni, satt den som en hund brevid bordet och riktigt tiggde efter mer. Herre gode gud. Detta var ju tydligen en stammis för varje morgon kom han springande när det vankades pannkakor och ingen av oss förstod hur han kunde vara så snabb för fet var han också. Vi var ju bara tvungna att döpa honom och namnet blev Patjo( pannkakstjockisen).
Inte så mycket mer hände i Cancun, som sagt-slappa dagar. Sen bar det av vidare till nästa stopp: Los Angeles! Wooohoo Hollywood here we come! Här spenderade vi bara två dagar, eftersom det från början var en
mellanlandning påväg till Kina. Men det räckte gott för att se det mesta av Hollywood. Här gick vi The Walk of Fame med alla stjärnorna(bl.a Ingrid Bergman from Fjallback!) och träffade på alla möjliga sorters personligheter. Letar man efter helgalna människor är detta stället att vara på, utan tvekan. En kul grabb satt och spelade trummor på hinkar och blev jätteglad när han fick pengar av oss. " You got money man, you can stay in America" utropar han och insisterar sen på ett foto tillsammans med Koffe. "Wait, I'm not ready" säger han för att sen posa med världens leende- störtskön kille som drev med alla som gick förbi. Andra dagen klämde vi in vandring till Hollywood skylten( kändes ju som ett måste.),där det tydligen fanns fler roliga skyltar(se bild). Och vi hann även med en sväng till Griffith Observatory som var sjukt värt! finns med i filmer som t.ex Yes man. Här hade man galet fin utsikt över hela L.A och fick sig en lektion om universum genom en cool bio där man låg ner i stolar och bioduken fanns i taket.
Om man ska summera lite så är Mexico ett helt fantastiskt land med äcklig mat och Hollywood ett ställe som helt klart är värt ett besök.
Cancuns fina strand!
Promenad längs med stranden på Isla Mujeres.
Kompassen pekar på Isla Mujeres!
Utan tvekan standardbilen i Mexiko!
Två stora starka!
Patjo!!! <3<3<3<3
Walk of fame!
Hollywood Boulevard!
Rocky was here!
Legendens stjärna!
Skönaste snubben i stan!
Skylt.
Fanns andra fina skyltar.
Skylt.
Griffith observatory.
Fin utsikt över L.A!
Som sagt är vi nu i Kina, och det kommer förhoppningsvis ett inlägg härifrån strax. Ni kan aldrig ana vilka häftiga grejer vi är med om här!
Ta hand om er där hemma!!
Best wishes // S & K
Magisk vistelse i Tulum!
Vad vi hade hört, var Tulum stället med mayaruiner vid havet, finaste stränderna, och lite turister. Lät som ett paradis, vilket det också var- men Tulum kom att ge oss ett mycket starkare avtryck än bara det.
Sugna på att utforska dom berömda stränderna redan första dagen lånade vi ett par cyklar av hostelet vi bodde på, Casa del sol. Detta var verkligen ett "Mi casa es su casa" ställe där resande folk från hela världen samlades för att tillbringa natten, umgås, spela musik, eller tillbringa tiden i sin hydda för att försöka bli kvitt enveten feber- som i vårt fall (men som nu är borta, tack och lov!). Jepp, ni läste rätt vi bodde i en hydda! Hela stället hade lite djungelbokenkänsla och på nått sätt lyckades det faktiskt att charma oss rejält!
Riktigt skön personal var det också. En snubbe som hela tiden höll på att kalla oss amigos. Och en jättego mayadam! När vi kom till hostelet gav hon oss "The grand tour", helt och hållet på spanska! Vi lyckades snappa upp delar av vad hon sa iaf. Varje morgon lagade hon frukost till oss och hon tyckte väldigt mycket om att prata med oss. Det kanske var för att vi för det mesta hade ett stort leende, nickade och sa Sí, sí.
Hur som helst så hade dom cyklar vi kunde låna, kanonbra idé tänkte vi, bara att följa kartan-busenkelt! För er som har hört historien om Koffes inbyggda kompass vet ju hur bra den oftast funkar, och hur missvisande den ibland kan vara. Man börjar se en trend här- vi hyr cyklar, är astaggade på att komma fram fort, cyklar med full fart, tror oss veta exakt och cyklar alldeles för långt innan vi upptäcker att vi är helt totalt fel ute. Låter det bekant? Tror nämligen vi hade samma öde nångång, nånstanns i Paris också? Jaja, när vi kom fram var det oavsett värt varenda svettdroppe- vi hade kommit till paradiset. Känslan när man har kämpat i en och en halv timme(!!!), kommer till en helt tom vit sandstrand med turkost vatten, ställer cykeln vid en palm och slänger sig i havet, ni förstår ju- det är magi!
Mayaruin nummer två på resan, Tulum, hade en annan exotisk känsla. Inte alls lika nånga turister som på Chichen itzá och att se gamla stentempel blandat med vita strändar och kristallklart vatten var riktigt fräckt. Kul att man också fick ta sig en liten vandring genom jungel för att komma fram. Extra kul att det var feta meterstora (inklusivesvensen då) ödlor längs med stigen. Hela området kryllade av dem.
Men det som kommer att vara det absolut starkaste minnet från Tulum är våran utflykt till Coba. Fräcka tempel och fina stränder, men framförallt ett gripande besök i en mayaby.
Playa Paradaiso:
Rubriken säger det mesta. Sagolik strand som National Geographic utsett till fjärde finaste i världen! Och den fick vi för oss själva! Inte helt fel.
Coba:
Mitt i jungeln, den stora jungeln, där ligger Coba! Grym guide hade vi, hans mun gick så sjukt snabbt, helt galet! Turen gick inte bara på engelska utan även på spanska och tyska. Utöver detta kunde han tydligen mayaspråket också. Galen kille.
Staden hade tydligen haft 50.000 pers. Uddevalla size ;) Men bara 5 % var utgrävt, resten ligger i jungeln. För att komma fram till pyramiden som är med på bild kunde man ta sig genom jungeln på olika sätt. Gå 20 min, hyra cykel eller ta en cykeltaxi. Slapp som man var efter lunchen satte vi oss och den stackars lilla mayaindianen på ca 50 kilo fick trampa fram 160 kilo svensk fläskfilé. Vi hörde och kände flåset i nacken!
Att klättra upp i pyramiden var en otrolig upplevelse. Tunga steg upp, men väl värt det. Därifrån har vi en grymt vacker utsikt med jungel så långt ögat kan nå.
Mayaby:
Vi kommer ner i ett buskage, här finns två hyddor av lera och trä med halmtak, hundar i svält, inhängnade rådjur och en familj på 15 syskon. Flickorna i familjen har klätt upp sig i vita klänningar med blommor för vår skull. Här får vi reda på att barnen får gå i skolan, men bara tills dom är 12 år- sen väntar oftast graviditet vid 14 års ålder och resten av livet ägnas åt arbete. Första tanken som slår en; hur kan dom leva så här? Men trots detta som i våra ögon ses som ett fruktansvärt lidande lyser det genom glädje. Här lever dom på känslan av att föra traditionen av deras förfäder vidare, och på deras läppar fanns stora leenden.
Det helt klart starkaste mötet var med en liten kille, Edmundo. Vi hör något som prasslar i buskarna bakom oss, vänder oss om och ser dom bruna små ögonen och det osäkra ansiktsuttrycket.Tankarna gick direkt på Mowgli, människovalpen ni vet. Nyfiket kommer han fram och visar hur vi ska klappa rådjuret. Vi frågar om han vill vara med på kort och det vill han. Leendet spred sig över ansiktet när han fick se sin avbild på Iphonens skärm. Oförglömligt.
Detta är en upplevelse som kommer följa oss resten av livet, ett avtryck som föralltid kommer påminna oss om att känna tacksamhet och glädje. Den här familjen klarar att hitta lycka, vara stolta över sina liv och traditionen dom för vidare. Här finns det mycket att lära av. Vet inte hur mycket vi kan förmedla genom texten, men för oss var detta ett sant wakeup-call!
Mi casa es su casa!
Jungelgeorge!
Vår härliga Mayadam!
Tequila har karies säger mayadamen och skrattar, kattrackarn rörde inte en fena trots hennes ryck i morrhåren- snacka om slagen krigare!
Bilder från mayaruinerna i Tulum!
Paradise!
Vi hann även med ett dopp i en cenote(underjordisk vattengrotta) och sjönk som sten i det kalla vattnet!
Coba!
Amazing!
På samma ställe stod hövdingarna och pratade till sitt folk !
Snacka om breathtaking, vilken känsla!
I'm the king of the world!
Vårt besök hos mayafamiljen.
Familjens trädgård där det fanns allt från inhängnade råddjur och vildsvin till tama tvättbjörnar.
En hängmatta tar 3 veckor att göra och säljs för 175kr.
En nyfunnen vän.
"Instead of thinking about what you're missing, try thinking about what you have that everyone else is missing."
Mahatma Gandhi
Fred och kärlek/ S&K
Sugna på att utforska dom berömda stränderna redan första dagen lånade vi ett par cyklar av hostelet vi bodde på, Casa del sol. Detta var verkligen ett "Mi casa es su casa" ställe där resande folk från hela världen samlades för att tillbringa natten, umgås, spela musik, eller tillbringa tiden i sin hydda för att försöka bli kvitt enveten feber- som i vårt fall (men som nu är borta, tack och lov!). Jepp, ni läste rätt vi bodde i en hydda! Hela stället hade lite djungelbokenkänsla och på nått sätt lyckades det faktiskt att charma oss rejält!
Riktigt skön personal var det också. En snubbe som hela tiden höll på att kalla oss amigos. Och en jättego mayadam! När vi kom till hostelet gav hon oss "The grand tour", helt och hållet på spanska! Vi lyckades snappa upp delar av vad hon sa iaf. Varje morgon lagade hon frukost till oss och hon tyckte väldigt mycket om att prata med oss. Det kanske var för att vi för det mesta hade ett stort leende, nickade och sa Sí, sí.
Hur som helst så hade dom cyklar vi kunde låna, kanonbra idé tänkte vi, bara att följa kartan-busenkelt! För er som har hört historien om Koffes inbyggda kompass vet ju hur bra den oftast funkar, och hur missvisande den ibland kan vara. Man börjar se en trend här- vi hyr cyklar, är astaggade på att komma fram fort, cyklar med full fart, tror oss veta exakt och cyklar alldeles för långt innan vi upptäcker att vi är helt totalt fel ute. Låter det bekant? Tror nämligen vi hade samma öde nångång, nånstanns i Paris också? Jaja, när vi kom fram var det oavsett värt varenda svettdroppe- vi hade kommit till paradiset. Känslan när man har kämpat i en och en halv timme(!!!), kommer till en helt tom vit sandstrand med turkost vatten, ställer cykeln vid en palm och slänger sig i havet, ni förstår ju- det är magi!
Mayaruin nummer två på resan, Tulum, hade en annan exotisk känsla. Inte alls lika nånga turister som på Chichen itzá och att se gamla stentempel blandat med vita strändar och kristallklart vatten var riktigt fräckt. Kul att man också fick ta sig en liten vandring genom jungel för att komma fram. Extra kul att det var feta meterstora (inklusivesvensen då) ödlor längs med stigen. Hela området kryllade av dem.
Men det som kommer att vara det absolut starkaste minnet från Tulum är våran utflykt till Coba. Fräcka tempel och fina stränder, men framförallt ett gripande besök i en mayaby.
Playa Paradaiso:
Rubriken säger det mesta. Sagolik strand som National Geographic utsett till fjärde finaste i världen! Och den fick vi för oss själva! Inte helt fel.
Coba:
Mitt i jungeln, den stora jungeln, där ligger Coba! Grym guide hade vi, hans mun gick så sjukt snabbt, helt galet! Turen gick inte bara på engelska utan även på spanska och tyska. Utöver detta kunde han tydligen mayaspråket också. Galen kille.
Staden hade tydligen haft 50.000 pers. Uddevalla size ;) Men bara 5 % var utgrävt, resten ligger i jungeln. För att komma fram till pyramiden som är med på bild kunde man ta sig genom jungeln på olika sätt. Gå 20 min, hyra cykel eller ta en cykeltaxi. Slapp som man var efter lunchen satte vi oss och den stackars lilla mayaindianen på ca 50 kilo fick trampa fram 160 kilo svensk fläskfilé. Vi hörde och kände flåset i nacken!
Att klättra upp i pyramiden var en otrolig upplevelse. Tunga steg upp, men väl värt det. Därifrån har vi en grymt vacker utsikt med jungel så långt ögat kan nå.
Mayaby:
Vi kommer ner i ett buskage, här finns två hyddor av lera och trä med halmtak, hundar i svält, inhängnade rådjur och en familj på 15 syskon. Flickorna i familjen har klätt upp sig i vita klänningar med blommor för vår skull. Här får vi reda på att barnen får gå i skolan, men bara tills dom är 12 år- sen väntar oftast graviditet vid 14 års ålder och resten av livet ägnas åt arbete. Första tanken som slår en; hur kan dom leva så här? Men trots detta som i våra ögon ses som ett fruktansvärt lidande lyser det genom glädje. Här lever dom på känslan av att föra traditionen av deras förfäder vidare, och på deras läppar fanns stora leenden.
Det helt klart starkaste mötet var med en liten kille, Edmundo. Vi hör något som prasslar i buskarna bakom oss, vänder oss om och ser dom bruna små ögonen och det osäkra ansiktsuttrycket.Tankarna gick direkt på Mowgli, människovalpen ni vet. Nyfiket kommer han fram och visar hur vi ska klappa rådjuret. Vi frågar om han vill vara med på kort och det vill han. Leendet spred sig över ansiktet när han fick se sin avbild på Iphonens skärm. Oförglömligt.
Detta är en upplevelse som kommer följa oss resten av livet, ett avtryck som föralltid kommer påminna oss om att känna tacksamhet och glädje. Den här familjen klarar att hitta lycka, vara stolta över sina liv och traditionen dom för vidare. Här finns det mycket att lära av. Vet inte hur mycket vi kan förmedla genom texten, men för oss var detta ett sant wakeup-call!
Mi casa es su casa!
Jungelgeorge!
Vår härliga Mayadam!
Tequila har karies säger mayadamen och skrattar, kattrackarn rörde inte en fena trots hennes ryck i morrhåren- snacka om slagen krigare!
Bilder från mayaruinerna i Tulum!
Paradise!
Vi hann även med ett dopp i en cenote(underjordisk vattengrotta) och sjönk som sten i det kalla vattnet!
Coba!
Amazing!
På samma ställe stod hövdingarna och pratade till sitt folk !
Snacka om breathtaking, vilken känsla!
I'm the king of the world!
Vårt besök hos mayafamiljen.
Familjens trädgård där det fanns allt från inhängnade råddjur och vildsvin till tama tvättbjörnar.
En hängmatta tar 3 veckor att göra och säljs för 175kr.
En nyfunnen vän.
"Instead of thinking about what you're missing, try thinking about what you have that everyone else is missing."
Mahatma Gandhi
Fred och kärlek/ S&K
Dykkurs a la Playa del Carmen!
Efter våra två nätter i Cancun (som räckte mer än väl, med tanke på vårt inte allt för underbara hostel- finns det minussteg på den dära stjärnskalan?) var det dags för nästa stopp i Playa del Carmen! Återigen något osäkra på hur vi ska ta oss dit, går vi ut på gatan och letar efter något busstopp som hette nått i stil med Audio, eller Oediu-lite osäkert. Vi tror att receptionisten försökte få fram att det var dit vi skulle gå iallafall, lite bristfällande kommunikationsförmåga här men det löser sig nog tänkte vi.. När vi har gått en stund utan något Odium i sikte kommer det fram en liten mexicanare och säger: "Ar jo goeng to Playa del Carmen?" Klockrent! "Si" säger vi och följer efter lillmannen till en minibuss som tydligen kunde ta oss dit, 30 hela kronor fick vi betala (dubbelt pga av att våra väskor tydligen tog upp två säten i den lilla mayabussen) och det var ju inte allt för illa kände vi!
Nästan två timmar senare kom vi äntligen fram och hur glad blir man inte när man ser en stor svensk flagga hängandes utanför hotellet där vi skulle bo! La Rana Cansada- "Den trötta grodan" var namnet på detta sjukt mysiga stället och det ägdes av två svenskar, woop woop! Vi föll pladask för Playa del Carmen där stranden inte hade sand, snarare pulver! Paradiso! Här skulle vi spendera 7 dagar för att ta vårat dykarcertifikat på Scuba 10!
Detta kom att visa sig vara ägt av en sjukt härlig kille- Gerardo, en riktig skojare! Första mötet med den här mannen var ju inte, som man kanske tänker sig, ett vanligt "välkomna hit hoppas ni kommer trivas!". Utan han kollar på Koffe som är i full gång med att prova ut rätt storlek på våtdräkten (ska ju även tilläggas att detta inte är världens lättaste uppgift!) och utbrister:
"Kristoffer!?, Koffe ser frågande ut och svarar "yes?", "Tell me, do you like going to formal partys?" Varken nån av oss fattar nått och koffe svarar, "eehh no?" Gerardo utbrister "Then why are you wearing a tie?" följt av ett asgarv. Det visar sig att våtdräkten efter allt slit hamnat bakochfram och snöret på dragkedjan såg ju tydligen ut som en slips. Kul kille, helt klart!
Efter uppläring med teori och grunda dyk på en meter den första dagen, fick vi dom andra dagarna testa våra skills på djupare vatten. Vi dök bl.a i ett skeppsvrak på 28 meter- någon bland dom häftigaste upplevelserna någonsin och vi fick bra användning av vårt nya undervattensskal till kameran! Att få uppleva den här helt nya världen var en otroligt häftig känsla! Ett galet äventyr som varmt rekomenderas! Vi låter bilderna berätta resten:) Vi hade förutom vår trofaste instruktör, sällskap av två amerikanarkrösusar från Chicago som var skittrevliga! De bodde på det förmodligen finaste hotellet i hela Playa del carmen som försett dom med guldarmband där det stod "The Royal". En härlig situation var ju när dom frågade vilket Resort vi bodde på, " öööh den trötta grodan- har ni hört talas om det?!". Återigen fick vår kära instruktör sig ett gott skratt!
Herr Nilsson! Kom fram till att en sån vill vi ha!
Härliga Gerardo!
Ni hajjar Titanic-posen väll?;)
Slut på luft?!
Hur som helst hade vi en riktigt härlig vecka och nästa stopp blir Tulum, där vi har hört att världens finaste strand finns, låter ju inte helt fel känner vi- let's go!
Varm Kram till er därhemma!
/S&K
Nästan två timmar senare kom vi äntligen fram och hur glad blir man inte när man ser en stor svensk flagga hängandes utanför hotellet där vi skulle bo! La Rana Cansada- "Den trötta grodan" var namnet på detta sjukt mysiga stället och det ägdes av två svenskar, woop woop! Vi föll pladask för Playa del Carmen där stranden inte hade sand, snarare pulver! Paradiso! Här skulle vi spendera 7 dagar för att ta vårat dykarcertifikat på Scuba 10!
Detta kom att visa sig vara ägt av en sjukt härlig kille- Gerardo, en riktig skojare! Första mötet med den här mannen var ju inte, som man kanske tänker sig, ett vanligt "välkomna hit hoppas ni kommer trivas!". Utan han kollar på Koffe som är i full gång med att prova ut rätt storlek på våtdräkten (ska ju även tilläggas att detta inte är världens lättaste uppgift!) och utbrister:
"Kristoffer!?, Koffe ser frågande ut och svarar "yes?", "Tell me, do you like going to formal partys?" Varken nån av oss fattar nått och koffe svarar, "eehh no?" Gerardo utbrister "Then why are you wearing a tie?" följt av ett asgarv. Det visar sig att våtdräkten efter allt slit hamnat bakochfram och snöret på dragkedjan såg ju tydligen ut som en slips. Kul kille, helt klart!
Efter uppläring med teori och grunda dyk på en meter den första dagen, fick vi dom andra dagarna testa våra skills på djupare vatten. Vi dök bl.a i ett skeppsvrak på 28 meter- någon bland dom häftigaste upplevelserna någonsin och vi fick bra användning av vårt nya undervattensskal till kameran! Att få uppleva den här helt nya världen var en otroligt häftig känsla! Ett galet äventyr som varmt rekomenderas! Vi låter bilderna berätta resten:) Vi hade förutom vår trofaste instruktör, sällskap av två amerikanarkrösusar från Chicago som var skittrevliga! De bodde på det förmodligen finaste hotellet i hela Playa del carmen som försett dom med guldarmband där det stod "The Royal". En härlig situation var ju när dom frågade vilket Resort vi bodde på, " öööh den trötta grodan- har ni hört talas om det?!". Återigen fick vår kära instruktör sig ett gott skratt!
Herr Nilsson! Kom fram till att en sån vill vi ha!
Härliga Gerardo!
Ni hajjar Titanic-posen väll?;)
Slut på luft?!
Hur som helst hade vi en riktigt härlig vecka och nästa stopp blir Tulum, där vi har hört att världens finaste strand finns, låter ju inte helt fel känner vi- let's go!
Varm Kram till er därhemma!
/S&K
Viva mexico cabron!
Nytt land, nya möjligheter!
Nu har det gått 8 dagar Mexico och på Yukatanhalvön. Det har minst sagt varit extremt många nya intryck för oss båda. Äventyret började med landning i Cancun. Efter det hade vi stenkoll på vart vi skulle.... Nej. Vi hade ganska koll på vart vi skulle... Nej. Vi hade typ ingen aning om vart vi skulle... JA! Tyvärr.
Vi var glada över att vi hade transfer som skulle ta oss till hotellet. Men den glädjen dog när vi kommer ut, möter en man med skylten "Aderson" som frågor oss vart vi ska. "you tell me" sa vi. Lyckligtvis var han en så kallad fixare. Han gick med bestämda och något irriterade steg mot telefonkiosken. Drar en signal i både mobil och tlf-kiosken och han säger att vi ska till hotell Tulum. Lät något bekant.. Eller? Vet faktiskt inte..
Vi sätter oss i vår transferbuss och sveper förbi 5-stjärniga hotell, ser ut över stranden och tänker "wooooooow", detta var en riktigt nice beach. Men vi skulle inte till något av dem, stranden försvinner i fjärran och istället dyker vi in i "Downtown Cancun", låter ju ändå ganska fräckt, men osäkert om det var det. Vi hamnar i centrum, långt från strand och framförallt turister. Så detta var en ny upplevelse.
Hotellrummet var det värsta vi båda bott på; "end of that story" :)
Vi tar oss ut ur rummet för att utforska. Inte en turist så långt ögat kan nå. Men en massa mexikanare i alla fall, kändes typ exotiskt. Hungriga som satan var vi, men vi hittade inga restauranger. När vi går förbi första, och tomma, turistshopen passar vi på att fråga om restaurang. Killen blir helt vild och säger att han ska visa oss bästa stället i stan med mexikanska priser "fair enough", tänkte vi. Om han fick provision eller liknande lär vi ju aldrig veta. Men stället var nice. Vi fick t.om. privatunderhållning av "Marriachos" för 5 kronor, ibland lyxar vi till det! Vi fick också vår första äkta mexikanska måltid och ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖLLLLLLLLLLLL CORONA WOHO!!!!!! Se bild :)
Dag 2
Idag skulle vi se ett av världens sju nya underverk, Chichen Itzá, mayaruin. Självklart hade vi stenkoll på läget...Nej. Vi hade koll... Nej. Vi visste att bussen troligtvis skulle komma och hämta oss mellan 7-7:30, JA! Detta hade killen i receptionen på hotellet sagt. Det stod inte någonstans i våra papper. När bussen sedan inte heller kom blev vi rejält oroliga. I receptionen hade de inte betalat telefonräkningen så de kunde inte ringa och fråga vart de var heller. Schysst ställe, eller hur? Han fyllde på telefonen eller något i den stilen och lyckades få tag på dem. De var på väg.
Det blev en mellanlandning på Luxury Avenue shopping center, vid de 5-stjärniga hotellen som vi nämde, ni vet. Sedan bar det äntligen av! Vi hade en grymt skön guide, när han berättade om mayaindianerna gjorde han det med passion och humor. Hans hit var ju helt klart när han sa "I heard some of you saying we were going to Chicken Pizza today, THATS NOT WHERE WE ARE GOING! Visade ju sig senare att detta var det vanligaste skämtet i Mexicos historia, men som tur var visste vi inte det då, så vi vek oss.
Påväg till Chicken Pizza såg vi jungel,jungel,jungel och till slut några fattiga mayabyar. Vissa bodde i hyddor! Vi stannade till på en stor maya-driven souvenirbutik. Där köpte vi handtillverkade silverhalsband smyckade med deras heliga sten, obsidian, som blänker som guld i solljus. De var skrivna i mayaindianernas runskrift, vi skrev, KS respektive SK. De blev riktigt fina!
Vi kom fram till ett av världens nya underverk och det var helt fantastiskt! Smarta killar utan tvekan. Bara för att nämna lite om krigarnas tempel, den största byggnaden i ruinstaden:
- Templet är kvadratiskt och varje sida pekar åt varje väderstreck.
- Den är byggd som deras noga uträknade kalender i antal trappsteg osv.
- Den innehåller en mindre pyramid innuti.
- Fräckast av allt, klappar man händerna när man står nedanför så kommer det ett eko som låter som deras heliga fågel! Och det är endast om man klappar händerna, annars får man ett vanligt eko.
De kunde ett och annat om astronomi och matte, helt klart!
Vi lärde oss otroligt mycket kul och intressant men blir nog ganska tråkig läsning. Istället får ni några mycket roligare bilder! :)
Coronan!!!
Gissa Bajset!
Marriachos!
Här tillverkar de våra halsband!
Mayaindian vs Swedish Polarbear!!
Hoppas ni gillade dagens novell!
Detta var bara de 2 första dagarna i Mexiko! Det kommer mera!
/ KS
Nu har det gått 8 dagar Mexico och på Yukatanhalvön. Det har minst sagt varit extremt många nya intryck för oss båda. Äventyret började med landning i Cancun. Efter det hade vi stenkoll på vart vi skulle.... Nej. Vi hade ganska koll på vart vi skulle... Nej. Vi hade typ ingen aning om vart vi skulle... JA! Tyvärr.
Vi var glada över att vi hade transfer som skulle ta oss till hotellet. Men den glädjen dog när vi kommer ut, möter en man med skylten "Aderson" som frågor oss vart vi ska. "you tell me" sa vi. Lyckligtvis var han en så kallad fixare. Han gick med bestämda och något irriterade steg mot telefonkiosken. Drar en signal i både mobil och tlf-kiosken och han säger att vi ska till hotell Tulum. Lät något bekant.. Eller? Vet faktiskt inte..
Vi sätter oss i vår transferbuss och sveper förbi 5-stjärniga hotell, ser ut över stranden och tänker "wooooooow", detta var en riktigt nice beach. Men vi skulle inte till något av dem, stranden försvinner i fjärran och istället dyker vi in i "Downtown Cancun", låter ju ändå ganska fräckt, men osäkert om det var det. Vi hamnar i centrum, långt från strand och framförallt turister. Så detta var en ny upplevelse.
Hotellrummet var det värsta vi båda bott på; "end of that story" :)
Vi tar oss ut ur rummet för att utforska. Inte en turist så långt ögat kan nå. Men en massa mexikanare i alla fall, kändes typ exotiskt. Hungriga som satan var vi, men vi hittade inga restauranger. När vi går förbi första, och tomma, turistshopen passar vi på att fråga om restaurang. Killen blir helt vild och säger att han ska visa oss bästa stället i stan med mexikanska priser "fair enough", tänkte vi. Om han fick provision eller liknande lär vi ju aldrig veta. Men stället var nice. Vi fick t.om. privatunderhållning av "Marriachos" för 5 kronor, ibland lyxar vi till det! Vi fick också vår första äkta mexikanska måltid och ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖLLLLLLLLLLLL CORONA WOHO!!!!!! Se bild :)
Dag 2
Idag skulle vi se ett av världens sju nya underverk, Chichen Itzá, mayaruin. Självklart hade vi stenkoll på läget...Nej. Vi hade koll... Nej. Vi visste att bussen troligtvis skulle komma och hämta oss mellan 7-7:30, JA! Detta hade killen i receptionen på hotellet sagt. Det stod inte någonstans i våra papper. När bussen sedan inte heller kom blev vi rejält oroliga. I receptionen hade de inte betalat telefonräkningen så de kunde inte ringa och fråga vart de var heller. Schysst ställe, eller hur? Han fyllde på telefonen eller något i den stilen och lyckades få tag på dem. De var på väg.
Det blev en mellanlandning på Luxury Avenue shopping center, vid de 5-stjärniga hotellen som vi nämde, ni vet. Sedan bar det äntligen av! Vi hade en grymt skön guide, när han berättade om mayaindianerna gjorde han det med passion och humor. Hans hit var ju helt klart när han sa "I heard some of you saying we were going to Chicken Pizza today, THATS NOT WHERE WE ARE GOING! Visade ju sig senare att detta var det vanligaste skämtet i Mexicos historia, men som tur var visste vi inte det då, så vi vek oss.
Påväg till Chicken Pizza såg vi jungel,jungel,jungel och till slut några fattiga mayabyar. Vissa bodde i hyddor! Vi stannade till på en stor maya-driven souvenirbutik. Där köpte vi handtillverkade silverhalsband smyckade med deras heliga sten, obsidian, som blänker som guld i solljus. De var skrivna i mayaindianernas runskrift, vi skrev, KS respektive SK. De blev riktigt fina!
Vi kom fram till ett av världens nya underverk och det var helt fantastiskt! Smarta killar utan tvekan. Bara för att nämna lite om krigarnas tempel, den största byggnaden i ruinstaden:
- Templet är kvadratiskt och varje sida pekar åt varje väderstreck.
- Den är byggd som deras noga uträknade kalender i antal trappsteg osv.
- Den innehåller en mindre pyramid innuti.
- Fräckast av allt, klappar man händerna när man står nedanför så kommer det ett eko som låter som deras heliga fågel! Och det är endast om man klappar händerna, annars får man ett vanligt eko.
De kunde ett och annat om astronomi och matte, helt klart!
Vi lärde oss otroligt mycket kul och intressant men blir nog ganska tråkig läsning. Istället får ni några mycket roligare bilder! :)
Coronan!!!
Gissa Bajset!
Marriachos!
Här tillverkar de våra halsband!
Mayaindian vs Swedish Polarbear!!
Hoppas ni gillade dagens novell!
Detta var bara de 2 första dagarna i Mexiko! Det kommer mera!
/ KS
The sunshine state!
Bättre sent än aldrig...Inlägget har varit klart länge men i brist på normalt internet så kommer det upp först nu:
Miami visade verkligen upp sig från sin bästa sida, alla varningar för att det kommer regna görmycket och
värsta stormvädret, märkte åtminstone inte vi av. Sol från klarblå himmel och en galen värme fick vi levererat hela veckan!
Men nog tjötat om vädret, det finns mer intressanta saker att berätta om! Det som var det bästa av allt var helt klart vårat besök på Miami Seaquarium!
Vi fick b.la se Flipper, ni minns väll filmen? Och Späckhuggaren Lolita- som var det helt klart mäktigaste vi någonsin sett! Att se den giganten hoppa flera meter upp i luften och sen, lite för sent, inse hur blöta vi kommer bli när den landar var helt galet, nått i stil med tsunamivarning där! Lite senare på dagen var det dags för oss att hoppa i vattnet tillsammans med delfinerna och den helt klart häftigaste stunden när vi fick hålla fast i fenan och åka med tvärs över poolen, tänk er känslan när man ser delfinen under vattnet och man själv hänger med, helt magiskt!
Ska vi beskriva dagen med ett ord får det bli; WOW!(läs waaaaooooow!!!!) Låter det lite för otroligt för att vara sant? See for yourself:)
Enjoy life!
/S&K
Miami visade verkligen upp sig från sin bästa sida, alla varningar för att det kommer regna görmycket och
värsta stormvädret, märkte åtminstone inte vi av. Sol från klarblå himmel och en galen värme fick vi levererat hela veckan!
Men nog tjötat om vädret, det finns mer intressanta saker att berätta om! Det som var det bästa av allt var helt klart vårat besök på Miami Seaquarium!
Vi fick b.la se Flipper, ni minns väll filmen? Och Späckhuggaren Lolita- som var det helt klart mäktigaste vi någonsin sett! Att se den giganten hoppa flera meter upp i luften och sen, lite för sent, inse hur blöta vi kommer bli när den landar var helt galet, nått i stil med tsunamivarning där! Lite senare på dagen var det dags för oss att hoppa i vattnet tillsammans med delfinerna och den helt klart häftigaste stunden när vi fick hålla fast i fenan och åka med tvärs över poolen, tänk er känslan när man ser delfinen under vattnet och man själv hänger med, helt magiskt!
Ska vi beskriva dagen med ett ord får det bli; WOW!(läs waaaaooooow!!!!) Låter det lite för otroligt för att vara sant? See for yourself:)
Enjoy life!
/S&K
Lata dagar i solen!
Från New Yorks lite mer stressade dagar har vi nu varvat ner ett antal varv och tar det sjukt lugnt, och det är sååååå härligt! Miami är helt klart det varmaste stället någon av oss någonsin varit på, känns som att sätta sig i en stekhet bil i mitten av Juli bara man går utanför dörren. Tänk er att luften är varm som bastu ungefär, då börjar vi närma oss. Och när man känner för att svalka av sig lite i det kristallklara, turkosa vattnet kan man glömma det med en gång. Vattnet är nämligen varmare än på land! Inte för att det gör oss något, snarare tvärt om- vad kan vara bättre än ett hav varmt som en jacuzzi! (Tycker iallafall en av oss som har blivit lite kärring när det gäller kalla bad, inga namn nämnda).
Första dagen, alltså igår, tänkte vi att det skulle vara smart att smörja in oss med högt solskydd med tanke på att huden inte fått allt för mycket sol i sommarsverige. Sagt och gjort, på med några lager 30spf- men inte hjälpte det. Vi båda stensomnar och vaknar upp något mer rosa än tidigare. Snacka om att aftersun krämen "gick varm" när vi kom tillbaka till hostelet. Idag har vi sprungit runt som rosa grisar i affärer för att hålla oss undan solen. Tänkte att vi gör ett nytt försök till strandbesök imorgon.
Hostelet vi bor på är sjukt charmigt. Backpackerlivet är verkligen en upplevelse i sig- vi träffar på så mycket härliga människor. Vi delar rum med en tyst kille fårn Martinique, det är ju inte varje dag! Har även träffat på trevliga smålänningar, och för att inte prata om receptionskillen som är störtskön- med skägg och gullig kulmage( en av oss fick honom på kackerlackajakt i receptionen- inga namn nämnda här heller). Snacka om rutinerad "cockroachkiller", tog honom två sekunder att slänga undan klippansoffan, (IKEA! woop woop), med en hand och mosa det lilla äcklet under toffeln.
Gladaste nyheten idag är att vi bokat plats för att få simma med DELFINER på Miami seaquarium på fredag! Sannes dream is comming true!!! :D
Efter många försök ger vi upp tanken med att lägga upp bilder, internet ville tydligen inte det idag. Hoppas på bättre tur imorgon!
Solig kärlek
/ S&K
P.S Kocken här på hostelet gör världens godaste MAAAAAAAT!!!
Första dagen, alltså igår, tänkte vi att det skulle vara smart att smörja in oss med högt solskydd med tanke på att huden inte fått allt för mycket sol i sommarsverige. Sagt och gjort, på med några lager 30spf- men inte hjälpte det. Vi båda stensomnar och vaknar upp något mer rosa än tidigare. Snacka om att aftersun krämen "gick varm" när vi kom tillbaka till hostelet. Idag har vi sprungit runt som rosa grisar i affärer för att hålla oss undan solen. Tänkte att vi gör ett nytt försök till strandbesök imorgon.
Hostelet vi bor på är sjukt charmigt. Backpackerlivet är verkligen en upplevelse i sig- vi träffar på så mycket härliga människor. Vi delar rum med en tyst kille fårn Martinique, det är ju inte varje dag! Har även träffat på trevliga smålänningar, och för att inte prata om receptionskillen som är störtskön- med skägg och gullig kulmage( en av oss fick honom på kackerlackajakt i receptionen- inga namn nämnda här heller). Snacka om rutinerad "cockroachkiller", tog honom två sekunder att slänga undan klippansoffan, (IKEA! woop woop), med en hand och mosa det lilla äcklet under toffeln.
Gladaste nyheten idag är att vi bokat plats för att få simma med DELFINER på Miami seaquarium på fredag! Sannes dream is comming true!!! :D
Efter många försök ger vi upp tanken med att lägga upp bilder, internet ville tydligen inte det idag. Hoppas på bättre tur imorgon!
Solig kärlek
/ S&K
P.S Kocken här på hostelet gör världens godaste MAAAAAAAT!!!
We're in miami beach!
Efter några intesiva dagar i det stora äpplet var det dags att ta oss mot lite varmare breddgrader- Miami here we are!
New York är en helt fantastisk stad där vi fick se och uppleva en massa. Höjdpunkten var helt klart "The lion king" -musikalen på Broadway.
När showen började och inleddes med "NANTS INGONYAMA BAGITHI BABA", ( den kända sången circle of life ni vet), gick det rysningar genom hela kroppen.
Mäktigt!
Vi båda instämmer på att fem dagar i den enorma staden kändes lagom, även om vi inte hunnit med allt vi egentligen hade tänkt. Det har som sagt varit intensiva dagar med nya intryck och möten med nya människor.
En favorit var en man vi mötte på färjan till frihetsgudinnan. Han inledde samtalet med att det var på tok för mycket drama angående11/9 med alla poliser , och syftade på dom tre som var med ombord och kustbevakningsbåten med maskingevär i fören och körde brevid färjan hela vägen. Snacket var i full gång när han fick reda på att vi var från Sverige. Och här kommer några härliga kommentarer han delade med sig av:
"Is Sweden the same as Switzerland?"
"Oh okey, in Scandinavia- is that close to Australia?"
Geografikunskaperna kunde varit bättre... Hela ansiktet lös upp på honom när vi berättade att Björn Borg var från Sverige och samtalet avslutades med:
"Oh Bjorn Borg, he was my man!"
Som ni förtsår är ju Usa helt annorlunda från vad man är van vid hemma. Här är man öppen, pratar med främmlingar och träffar sjukt härliga människor.
We Love it so far!
Här kommer några sista bilder från New York:
Så vi lämnade staden, otroligt nöjda och förväntansfulla på vad Miami har att erbjuda!
Hakuna Matata!
/K&S
New York är en helt fantastisk stad där vi fick se och uppleva en massa. Höjdpunkten var helt klart "The lion king" -musikalen på Broadway.
När showen började och inleddes med "NANTS INGONYAMA BAGITHI BABA", ( den kända sången circle of life ni vet), gick det rysningar genom hela kroppen.
Mäktigt!
Vi båda instämmer på att fem dagar i den enorma staden kändes lagom, även om vi inte hunnit med allt vi egentligen hade tänkt. Det har som sagt varit intensiva dagar med nya intryck och möten med nya människor.
En favorit var en man vi mötte på färjan till frihetsgudinnan. Han inledde samtalet med att det var på tok för mycket drama angående11/9 med alla poliser , och syftade på dom tre som var med ombord och kustbevakningsbåten med maskingevär i fören och körde brevid färjan hela vägen. Snacket var i full gång när han fick reda på att vi var från Sverige. Och här kommer några härliga kommentarer han delade med sig av:
"Is Sweden the same as Switzerland?"
"Oh okey, in Scandinavia- is that close to Australia?"
Geografikunskaperna kunde varit bättre... Hela ansiktet lös upp på honom när vi berättade att Björn Borg var från Sverige och samtalet avslutades med:
"Oh Bjorn Borg, he was my man!"
Som ni förtsår är ju Usa helt annorlunda från vad man är van vid hemma. Här är man öppen, pratar med främmlingar och träffar sjukt härliga människor.
We Love it so far!
Här kommer några sista bilder från New York:
Så vi lämnade staden, otroligt nöjda och förväntansfulla på vad Miami har att erbjuda!
Hakuna Matata!
/K&S
Let's here it for New York!
Godmorgon! eller god eftermiddag till er i Sverige. Tredje morgonen här i NYC och Jetlagen börjar äntligen att försvinna. Även fast vi stensomnade vid klockan 21:30 igår kväll och vaknade naturligt, utvilad, vid 7:00. När hände det senast?! Men det är ju trots allt 6 timmar tidsskillnad.
Hostellet vi bor på är det välkända YMCA, ja, precis som sången. Vi blir mer och mer imponerade för varje dag över vilket bra ställe vi bor på. Idag råkade vi kliva in i fel hiss och upptäckte att vi hade 2 pooler och stort gym med allt från crosstraining till frivikter. Men vi hade redag bestämt att köra lite kondition före frukost så det blev detta trots allt. Och det är bra utrustning i gymmet! :) Lycka!
Lite av vad vi hunnit med hittills: Massa shopping på bl.a MACY'S- en gigantisk affär, där man skulle kunna spendera veckor! Guidad tur i dom klassiska röda dubbeldeckarna, och promenerat i timmar- staden är enorm!
Planen idag är ännu mer shopping, tur till frihetsgudinnan och musikal på broadway!
Dagarna som gått i några pics:)
"These street will make you feel brand new
Big lights will inspire you
Let's hear it for New York!"
Big love from the big apple!
/ Sanne och Koffe
Hostellet vi bor på är det välkända YMCA, ja, precis som sången. Vi blir mer och mer imponerade för varje dag över vilket bra ställe vi bor på. Idag råkade vi kliva in i fel hiss och upptäckte att vi hade 2 pooler och stort gym med allt från crosstraining till frivikter. Men vi hade redag bestämt att köra lite kondition före frukost så det blev detta trots allt. Och det är bra utrustning i gymmet! :) Lycka!
Lite av vad vi hunnit med hittills: Massa shopping på bl.a MACY'S- en gigantisk affär, där man skulle kunna spendera veckor! Guidad tur i dom klassiska röda dubbeldeckarna, och promenerat i timmar- staden är enorm!
Planen idag är ännu mer shopping, tur till frihetsgudinnan och musikal på broadway!
Dagarna som gått i några pics:)
"These street will make you feel brand new
Big lights will inspire you
Let's hear it for New York!"
Big love from the big apple!
/ Sanne och Koffe
Packat och nästan klart..
Det börjar dra ihop sig och även fast man borde vara skittrött så sitter jag klarvaken. Det har varit så mycket med ansökningar, visum och andra förberedelser hit och dit att det känns konstigt att man är så nära. Att man faktiskt sitter här dagen före dagen med stort D. Imorgon sticker vi, långt härifrån, min älskling och jag- och jag kan knappt vänta. Kanske borde man försöka sova trots allt, tiden går ju som regel fortare då?
Så här ser vår drömresa ut i stora drag:
- New York, 5 dagar
- Miami, 8 dagar
- Mexico, ca 3 veckor
- LA, 2 dagar
- Kina, drygt 2 veckor
- Australien, 5 veckor
- Thailand, 3 veckor
Stort tack till Sandra på Kilroy Travels i Oslo, som hjälpt oss förverkliga vår dröm!:)
Världen här kommer vi!
/ Sanne
